Självklart ska politiker från både höger och vänster granskas kritiskt hela tiden. Det som hände på t.ex. tillväxtverket var horribelt. Juholt-affären var också en tragedi för att bara nämna några exempel. Medmänsklighet bygger på förmågan sympatisera med andra människor, inte utnyttja och känna empati. Så varför tar sig då politiker rätten att använda eller "stjäla" betydelsen av ordet medmänsklighet?

På Socialdemokraternas (Kristianstad) hemsida hittar jag rubriken "(S) Bäst på medmänsklighet!". Ett annat exempel är KD som använde sig av det kontroversiella begreppet "Verklighetens folk" i sin valkampanj. Så ordet har bevisligen sin plats i politiken. Syftet med politik är att förvalta medborgarnas intresse och samtidigt bygga vidare på visioner samt en framtid som alla väljare ska känna sig delaktiga i. Det ska vara lätt för väljarna att ta parti.

Men politik är delvis någonting helt annat. Politik går ut på att vara bäst med realismen som utgångspunkt. Politik går också ut på att vinna opinion genom att skandalisera personer. Vi ser ständigt satir av såväl "röda" som "blåa" politiker. Vilket gör att det blir betydligt svårare för väljarna att ta parti. Visserligen har satir förekommit i alla tider och man kan inte förbjuda det. Frågan man måste ställa sig är om provokationer verkligen bidrar till ett bättre samhälle, eller ens skänker dem något större förtroende alls? Är det människokärlek eller mobbning?

Det råder ingen tvekan om att politik är viktigt för politiker styr de samhälle vi ska leva i hela livet. Men ska man verkligen koppla begreppet politik med medmänsklighet? Visserligen finns det ett samband men det finns all anledning att vara kritisk till i vilket sammanhang vi använder begreppet och varför. Precis som man ska vara kritisk till politik och hur den avbildas i synnerhet.

I skolan lär vi oss att var objektiva, att basera påståenden på motiverad fakta, så även att kritiskt analysera innan vi drar våra slutsatser. Vi får lära oss att argumentera och stå för våra åsikter och en dag kanske vi själva formas till att bli insiktsfulla politiker.

Skolan förväntas också vara ett kunskapscentrum för demokrati och valmöjligheter, men denna miljö borde också vara ett ställe där medmänsklighet föds, praktiseras och prioriteras. En plats där vi lär oss ödmjukhet och att tänka på andra. Skolan bygger det samhälle vi och våra barn ska växa upp i, ett samhälle som vi ska vara stolta över.

Att våra politiker använder ord som "medmänsklighet", som bygger på starka värden och associationer borde medföra missbruk och betraktas som förlorad heder och anseende. Något som borde slå mångfaldigt tillbaka. Eller kanske vet inte vi medborgare om vad ordet betyder? Kanske har ordet tappat sitt värde? Kurage i sin helhet formas inte av argumentationsförmåga, position eller kompetens. Kurage gestaltas av agerande, medkänsla, ställningstagande och grundläggande mänskligt bemötande. Mänskliga egenskaper som vi bör utmärka och ge företräde åt i ett alltmer inåtvänt land. Ett samhälle där mycket handlar om att vinna och göra karriär. Medmänsklighet handlar inte om att vinna eller göra karriär, medmänsklighet är ett allmänt folkligt begrepp som vem som helst har rätten att använda. Men det känns moraliskt fel om man inte menar vad det betyder. Jag är övertygad om att det finns många medmänniskor som bryr sig om andra överallt i Sverige. Att skilja på begreppet medmänsklighet och politik betyder naturligtvis inte att politiker ska sluta agera. Tvärtom som representanter för vår nation har politiker en gedigen skyldighet att förändra hur vårt samhälle ser ut utifrån våra önskemål och förutsättningar. Att tillåtas vara framgångsrik och stark kan också vara ett ypperligt sätt att inspirera andra till ödmjukhet. Utan avsikt och praktisk tillämpning i realiteten så faller ordet platt på marken och blir inget annat än ytterligare ett tomt innehål.

- Hjälp var tog då samhället vägen?

Källa till citatet från Socialdemokraterna;

http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Arbetarekommuner/Kristianstad/Var-politikny/Kommunpolitik/Veckobrev-ovriga/S-bast-pa-medmansklighet/

Snart börjar skolan och arbetet igen. Många av er har möjligen redan börjat arbeta. En klump i magen för vissa, underbart för andra. Enligt Friends skolstartundersökning från (2010-08-23) har 48 %av eleverna någon gång känt sig utsatta för mobbning eller kränkningar. Undersökningen visar också att mer än var tredje elev i åldern 14-17 år känner oro inför att börja skolan. Mobbning är alltid upprepade förolämpningar, fysiska eller psykiska handlingar som mottagaren upplever kränkande tillskillnad från en konflikt.

Såhär beskriver Rebecka hur mobbningen har påverkat hennes liven, en av många unga flickor som jag haft kontakt med:

"Jag gick i andra klass när allt började lärarna slutade att bry sig efter något år och kollade åt ett annat håll, när de höll på år efter år. Jag vart brutalt mobbad i skolan från årskurs två till 6. Dessa ynka år av mitt liv blev en stor del av mitt resterande liv, ett stort infekterat ärr som kan brista ut i blodbad vid minsta beröring."

För en trygg och fungerande studiemiljö eller arbetsmiljö är en förutsättning att vi som ser ingriper och agerar mot mobbning.

Passivitet kan vara ett tecken på mobbning. Eftersom offret berövas sin energi och koncentrationsförmåga, vilket bidrar till att prestationsförmågan sjunker. Kroppsspråket förändras och personligheter kan förändras drastiskt. En person kan snabbt förändras från social, utåtriktad till inåtvänd och asocial. Den utsatte hittar ofta på orsaker till problemet, ont i magen, stress etc., etc. Människor reagerar helt olika på känslor, ord och handlingar.

Mitt råd till den som märker minsta lilla tecken och vill prata med den som är utsatt är att hela tiden behålla lugnet. Ställ sällan några direkta frågor, låt den utsatte själv berätta. Gå aldrig överhuvudet. Använd aldrig våld för att förhindra våld om det inte är nödvändigt. Små saker som att säga "hej" eller fråga hur läget är kan också betyda mycket för denutsatte.

Mitt råd till dig som blir utsatt är att prata med någon som du har förtroende för. Arbetsplatsen är skyldig att hjälpa dig. Skolor är också arbetsplatser även för eleverna. Om du ändå inte får den hjälp du behöver kan du kontakta både BEO och DO. Som är statliga myndigheter deras uppdrag är att motverka diskriminering och trakasseri.

Ett bra handlingsprogram mot kränkningar och för likabehandling är också viktigt. Vi ska komma ihåg att mobbning är olagligt för skollagen säger att alla som arbetar i skolan ska motverka mobbning. Alla barn har rätt att utvecklas i en lugn miljö utifrån sina förmågor enligt kursplanen och dess mål. Arbetsmiljölagen säger att alla har rätt till en god arbetsmiljö . Det innebär att ingen får ofreda, reta, slå eller trakassera dig. Arbetsgivare och arbetstagare ska samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö och arbetsgivaren ska vidta förebyggande åtgärder till stöd för den som utsätts för ohälsa.

Mycket förebyggande arbete behövs speciellt i Sveriges skolor för enligt skolinspektionen hade anmärkningsvärt 9 av 10 skolor brister i sina planer mot kränkande behandling. En orsak till detta är att elever med särskilda behov inte får den anpassning de har rätt till. Därför att inkompetensen att bemöta barn med särskilda behov fortfarande finns. En annan orsak är avsaknad av rutiner och bristande dokumentation dvs. man följer inte upp händelser ordentligt. En tredje orsak som jag vill belysa är att rektorn överskattar kvalitén och inte ser de problem som finns.

Men det viktigaste är civilkuraget att du som medmänniska ser och vågar agera. Oavsett var än mobbning sker, för mobbning kan ske precis var som helst och signalerna är ofta så tydliga men modet att reagera är ofta betydligt svårare för enskilda individer som märker att någon i omgivningen blir mobbad. Agera klokt, våga säga ifrån gå gärna ihop några stycken och visa ditt/ert ställningstagande. Passivitet föder rädsla och rädsla föder tystnad som i sin tyd bidrar till okunskap. För att sammanfatta det jag vill förmedla till er som "ser på" utan att ta ställning. "Världen är inte farlig på grund av de som gör skada, utan på grund av de som ser det utan att ingripa." Albert Einstein.