December månad närmar sig och julen närmar sig, hemlösheten är ett faktum enligt oppositionsborgarrådet, Roger Mogert i Stockholm stad sover 500 – 1000 personer på gatan varje natt i Sverige. Många av dessa blir fruktansvärt utnyttjade och det faktum att hemlösheten ökar bland unga göra inte direkt saken bättre. Tillsammans med europaparlamentarikern Anna Hedh propagerar Mogert, i en debattartikel (SVT debatt 2012-02-19) för en såkallad Tak överhuvedet garanti. För fattigomen och klyftorna har tydligt ökat i Sverige lika så i övriga Europa.

En Tak överhuvudet garanti är utan tvekan ett viktigt steg för att integrera bostadslösa människor till en ordentlig bostad. Men det räcker inte, det krävs också fortsatt hjälp och stöd av myndigheter och socialtjänst utifrån dessa individers olika behov. Det kan vara alltifrån drogproblematik, psykiska problem till funktionsnedsättningar. Hemlösheten i sig försvårar drastiskt dessa problem. Enligt Socialstyrelsen är det kommunernas ansvar att bostadslösa personer får möjlighet till hjälp och stöd men det är inte socialtjänstens uppgift att tillhandhålla bostäder. Hur hänger då detta ihop? Hur kan man säga att man har en skyldighet när man inte efterlever den fullt ut? Naturligtvis har det med resurser att göra. Varje kommun har inte obegränsat med hjälpmedel (även om man nu försöker försköna detta), bostadsbrist, ekonomi och total ignorans är bidragande orsaker.

Generellt att tänka på för samhället (även vi som inte är myndigheter) handlar det om att vi måste förstå hemlösheten på ett djupare plan. Hemlösa stigmatiseras alltför ofta i många Svenska städer för dessa människor bemöts kanske med vrede eller bitterhet av andra. Istället för att bemöta dem så, kan vi åtminstone försöka sätta oss in i hans eller hennes perspektiv. Hur vore det om det var jag som var hemlös?

Den ideella sektorn har sedan millenniumskiftet blivit allt viktigare för att försöka motverka hemlösheten. Regeringen kallar strategin för "Mångas ansikten mångas ansvar". Med detta vill regeringens lyfta fram många aktörers ansvar. Regeringen vill där av bredda ut ansvaret och öka samarbetet. Den ideella sektorn är beroende av bidrag och volontärer. (Så jag uppmanar alla att skänka en slant, om ni inte har tid och möjlighet att själva hjälpa till förstås).

Det råder en viss skillnad på hur vi behandlar dessa människor i våra kommuner och hur mycket tillgångar som finns för att hjälpa några av samhällets mest utsatta individer. Enligt Socialstyrelsen har endast fyra av 10 kommuner rutiner för att förebygga vräkning av barnfamiljer t.ex. I Blekinge län har 80 % av kommunerna en sådan rutin jämfört med Jämtlands län där siffran är noll.

Naturligtvis handlar det inte bara om att hjälpa på ett kortsiktigt plan det handlar också om att hjälpa och faktiskt behandla dessa personer på ett långsiktigt plan.

För möjligheten till behandling är jag övertygad om att rätten till bostad en förutsättning.

Sverige har möjligheter och vi har ekonomiska resurser. Någon har till och med sagt till oss att - vi är möjligheternas land. Varför dessa inte fördelas mer rättvist är ett politiskt dilemma. Men det handlar trots allt inte bara om politisk ideologi, problemet med hemlöshet handlar om så mycket mer, det handlar om att se ett samband, en orsak och det viktigaste av allt många enskilda individ. Hemlösa människor är människor med drömmar och ambitioner precis som du och jag skillnaden är att dem någon gång halkat snett i livet. För detta måste vi inse vikten av alla människors rättigheter och lika värde.

På söndag när ni tänder ett första adventsljus tycker inte jag ni bara ska tända ett ljus för er själva och er familj. Tänd även ett ljus för alla människor som faktiskt inte har något hem eller någon familj. När det handlar om barn som tvingas bort från sina hem är det vår skyldighet att agera egentligen när det handlar om människor överhuvudtaget. Det vi kan göra är att engagera oss i frågan och visa att vi bryr oss.

För ungefär ett år sedan gav jag ett tydligt exempel på hur vi som medmänniskor kan agera mot den som inte har samma trygghet som oss. Jag refererar till följande debattinlägg "Julen handlar om medmänsklighet" och önskar er alla en mysig första advent men också med gott samvete:

http://jakoblinden.digitalportfolio.se/2011/12/14/julen-handlar-om-medm%C3%A4nsklighet-6164559

Nu har jag fått 90 000 i skadestånd, idag publicerade nyheter24 en artikel där jag säger vad jag tycker om skadeståndet och mobbning i synnerhet. För att förtydliga när det gäller skadeståndet handlar det inte om pengar för mig, det handlar snarare om moral och att ta ansvar. Skolor i Sverige vill ofta enligt min mening betala ut alldeles för låga skadestånd eller inte något skadestånd överhuvudtaget till individer som bevisligen farit fruktansvärt illa. Det tycker jag är kolossalt fel för det är ytterligare ett hån mot den som blivit utsatt. Kränkningen eller skadan i sig kan aldrig någonsin sättas i sammankoppling till pengar men det handlar som sagt inte om pengarna det handlar om vad som är rätt och fel. Hur man ser på saker och ting och hur man sätter sig in i någons emotionella perspektiv.

Det jag vill belysa handlar naturligtvis inte bara om mitt fall, det handlar om tusentals andra fall där barn faktiskt aldrig får möjligheten till upprättelse. Jag vill uppmuntra dessa barn till att våga berätta och att anmäla genom att informera dem om att rättvisan faktiskt existerar. Även om världen och Sverige kan vara fruktansvärt orättvist. Dessa barn tror kanske nämligen att rätten till upprättelse inte finns. Men det är ju trots allt en mänsklig rättighet att få återupprättelse och vi lever i en rättsstat. Tyvärr måste vi alltför ofta kämpa för vår självklara rätt. Potentialen att hjälpa måste bli mer omfattande i såväl skola som i övriga samhället.

Förutom debatt om våld, hat och dess yttersta konsekvenser vill jag även få igång en debatt om skadestånden speciellt för barn men också för andra människor som blivit utsatta för brott.

Jag tänker därför fortsätta kämpa för allas barn rätt till likabehandling, respekt och sist men inte minst rätten till upprättelse. Det kan lätt låta som att jag ältar vilket "motståndare" använder som argument men jag ältar inte. Det jag gör är att jag använder olika delar av mitt fall som exempel i olika frågor som jag vill väcka debatt i. Fritt fram, vad tycker ni?

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/731705-jakob-19-mobbades-i-over-ett-ar-fick-skadestand-av-skolan