Jag skulle fylla 14 år. Jag tävlade med några kompisar ”du får 50 kronor om du sveper flaskan”, min första kontakt med alkohol. Jag däckade på isen. Dagen efter firade jag min födelsedag. Jag åkte hem och sa att jag hade varit ute och promenerat. Det var inte en bra strategi att svepa en hel flaska. 

Jag stod vid fönstret inlåst i ett rum och funderade på om jag skulle hoppa eller inte.

Jag fick min damp diagnos vid 14 års ålder. Jag blev kallad damp unge. 

Jag mobbade tyvärr en kille, jag ångrar mig. Jag blev kriminell i vuxen ålder för att impulserna erövrade mig. 

Jag har också blivit mobbad och utsatt för brott. 

Idag har jag vänt diagnosen till någonting positivt för att hjälpa andra. Jag skulle vilja säga att ADHD många gånger är någonting positivt. Utan min ADHD tror jag t.ex. inte att jag hade gått upp mitt i natten och skrivit den här texten. Det gäller bara att hitta strategier för att hantera diagnosernas bakslag. Ibland behöver man hjälp. Ibland behöver man någon att snacka med. Ibland behöver man någon som säger ”tänk på konsekvenserna” eller ”hur ska du göra nu?”. Man får lixom öva på att hitta svaret med hjälp från vuxenvärlden. 

Jag är inget offer eller förövare jag är en människa.

Kunde verkligen känna igen mig i Anders Hansens program om Autism och ADHD. Mycket tänkvärt och intressant. Tycker alla borde se det! Där kan ni se lite av mina drag och det faktum att jag verkligen inte saknar empati. Jag tror många människor även de utan diagnos kan känna igen sig, men jag känner igen mig extremt mycket. Både för och nackdelar. Men framförallt fördelar, har jag upptäckt i alla fall när man lär sig att leva med diagnoser.

Autism:

Har ofta samma kläder. ✅
Känslig för ljud. ✅ 
Upplever orättvisor starkt men får träna på det. ✅
Kan känna väldigt starkt om någon gör sig illa. ✅ 
Tyckte mer om att vara med vuxna när jag var yngre. ✅ 
Svårt med den sociala biten men övat på det och fått mycket hjälp. ✅ 
Dagdrömde mycket i skolan. ✅ 
Älskar rutiner. ✅ 
Hittar ofta olika system ett konkret exempel på det är mina lappar. ✅

ADHD:

Koncentrations svårigheter. ✅
Har haft problem med impulsiviteten. Men det har blivit bättre. ✅
Svårt att fokusera ett konkret exempel, när jag pluggade på universitetet hade jag svårt att läsa vad som stod i böckerna. Men det har blivit lättare. ✅
Bra med belöningssystem. ✅
Å andra sidan kan jag bli enormt fokuserad när jag väl hittar något som jag tycker är intressant. ✅
Mer sårbar för beroenden och snabba kickar. ✅
Träning är viktig. ✅

I det stora hela vill jag poängtera att mina diagnoser varit och är min superkraft.

Det viktigaste av allt som jag tar med mig "alla med adhd är olika och alla med autism är olika".

Påsken 2018. Jag skulle få lämna avdelningen för första gången på flera månader för att lyssna på uppträdande och äta tårta och godis. 

Men jag fick kramper på grund av min medicin, så fick gå till mitt rum och fick biverknings tablett. 

Det dröjde ett tag, eller kändes i alla fall som en evighet även om jag inte vet exakt hur lång tid det tog innan jag fick motgift. 

Biverkningarna av anntipsykotisk medicin är inte roliga. Men det finns hopp idag har jag nästan inga biverkningar. Och mår bättre än nånsin.

Då har jag blivit hela 30 år! Jag vill börja med att tacka för alla gratulationer och ett helt fantastiskt firande med nära och kära. 

Jag har hunnit med en hel del under mina 30 år. Jag har varit i över 30 olika länder i nästan alla världsdelar.

Jag vill också passa på att tacka alla som stöttat mig genom livets gång. Inte minst min fina familj och de vänner jag har.

Desvärre har jag upplevt några traumatiska händelser, vilket i och för sig bidrog till att jag började föreläsa. 

Jag har haft en del jobb och två riktiga lägenheter. Jag har utbildat mig. Fått fantastisk utbildning. Jag har till och med studerat på högskola. 

Jag har också fått mycket bra sjukvård, tyvärr har jag varit med om en del olyckor både psykiskt och fysiskt. 

Jag har haft ett antal olika förhållande.

Jag har också varit sjukskriven, inlåst och frihetsberövad. Det är ingen skam att vara sjuk psykisk och fysisk ohälsa kan drabba vem som helst. 

Jag har varit med i TV och radio. 

Jag har varit offer och förövare men jag har vänt alla dessa negativa upplevelser till någonting positivt för att hjälpa andra. Inge hopp och förståelse.

Jag har till och med skrivit en bok. 

Visst detta kanske låter klyschigt men jag skriver inte för att skryta. Jag skriver för att inspirera andra och för att visa att det går att ta sig ur ett rent helvete. Vi har alla vår historia och vi ska inte döma varandra. 

Gör det du vill göra och mår bra av,  ta emot hjälp, det finns hjälp att få för livet kan bli alldeles, alldeles underbart!

#30år #inspiration #resa #stöd #hjälp #hopp

Det här inlägget skrev jag den 11 aprill för att hedra henne.

Älskade mormor du var en stor förebild för mig. Du kunde så många språk och var så intresserad av andra kulturer och kultur i allmänhet. 

Du berättade om hur det var förr och hur det var att växa upp i ett Europa präglat av krig. Du lärde mig så oerhört mycket. Framförallt att man ska ta hand om varandra och hålla ihop. För i vår familj har vi alltid tagit hand om varandra. Tack vare dig. 

Jag är obeskrivligt tacksam att jag fick tillbringa 29 år tillsammans med dig. Alla resor alla minnen. Din godhet och empati för andra människor. Du var så snäll mot mig.

Jag kommer sakna dig älskade Kira. Tack för alla år och att du berikat mitt liv. Vila i frid. Tänk att du fick leva i hela 96 år!❤️

Idag har jag varit spelfri i en månad. En bidragande orsak till att min depression släppte är definitivt att jag slutade att spela. Jag mår mycket bättre och försöker att göra andra saker som får mig att må bra t.ex. träning. Istället för att betala för att må dåligt. Är så glad och tacksam att jag i princip slutat spela! Till dig som funderar på börja spela onlinecasino vill jag säga gör det inte, det är så lätt att bli beroende och förlora massor av pengar. Gå istället med i postkodlotteriet, då går en stor del av pengarna till välgörenhet. Till dig som känner dig sugen är mitt tips att köpa en trisslott istället (men låt det stanna där) du förlorar betydligt mindre pengar och sannolikheten att vinna storkovan är i princip lika stor. Det roliga är att jag inte känt mig speciellt sugen på att spela på länge!

Låt mig summera detta år. Det nya året började på Karsudden. För att sedan få åka tillbaka till min fina lägenhet. Jag har hunnit med två utlandsresor. Och några föreläsningar. Jag har sprungit en del och gått på AA möten. Jag har varit på Gotland hos min kära mor. Jag har träffat familj, släkt och vänner. Jag har haft mina toppar och dalar. Ibland har jag mått riktigt dåligt. Men jag har också haft stunder framförallt med min familj då jag mått riktigt bra. Jag är tacksam för vad detta år givit mig. Jag har inget nyårslöfte men jag hoppas att kunna satsa mer på träningen 2023.

Jag hoppas också att jag blir av med hela den rättspsykiatriska vården. Vilket inte är helt omöjligt nästa vecka ska jag ha vårdplaneringsmöte. Det blir spännande att se vad doktorn säger inför förvaltningsrätten som är i februari. Med detta önskar jag er alla ett riktigt gott nytt 2023. Kom ihåg det är helt okej att sova på 12 slaget. Du ska göra precis som du känner för!
 

Sitter här i min lägenhet och myser. Haft en underbar semester med familjen med ännu fler minnen och upplevelser.☀️Tänker att jag verkligen inte saknar Karsudden (förutom vissa kompisar, att spela kort, att surra och så fanns det ju väldigt bra personal.) Även om jag upplevde att viss personal var extremt fyrkantig. Med vissa onödiga regler som jag skrivit om tidigare på min blogg. 

Men jag saknar inte att vara inlåst varje kväll efter klockan 19. Eller att gå ut och rastas i stora burar två halvtimmar om dagen. Att inte kunna gå ut och springa, visserligen kunde jag springa men det fanns liksom ingen motivation i den miljön och nu efter att det byggts stängsel har dessutom frigångsområdet blivit ännu mindre! Saknar inte alla konflikter och draman. Då vissa människor kunde få för sig saker som inte stämde. Och jag saknar definitivt inte alla corona restriktioner. Saknar inte att inte kunna åka på semester. Saknar inte personalens "ner med fötterna från bordet". 

Ute i friheten kan jag nästan göra precis som jag vill. Frihet under ansvar och det är jag tacksam för. Men jag är också tacksam att jag hamnade på Karsudden för jag lärde mig att inte begå nya brott. I augusti är planen att jag ska överflyttas helt från Karsudden till Löfvenströmska sjukhuset och öppenvården där. Där jag tycker att personalen är riktigt bra och flexibla. Personalen där har mycket empati och förståelse. Nu får vi bara hoppas att jag får en lika bra läkare som jag har idag. Och att vården kan avslutas helt så småningom.

Tyvärr har jag fått ett återfall och är tillbaka på Karsudden till efter jul. Har haft mycket ångest för att förlora lägenheten och allt jag byggt upp de senaste tiden. Men kuratorn sa till mig att hon pratat med kommunen och att lägenheten står kvar. Läkaren har ansökt om permissioner med familjen till jul, så vi får hoppas att förvaltningsrätten godkänner det imorgon. Har börjat ta antabus. Har inte begått några nya brott i alla fall. Och jag mår ganska bra. Jag är en människa och jag är inte felfri. Men jag står i alla fall för mina misstag och går med på vården för att rätta till dem. Det känns viktigt för mig att vara ärlig, både mot mig själv och mot andra människor. Jag önskar er i alla fall en riktigt God Jul och ett Gott nytt år! Kram på er. Vi ska komma ihåg att det inte är kriminellt att ta ett återfall. Alla är som sagt människor. Och det är mänskligt att fela. Fler människor borde uppmuntras till att söka hjälp istället för att stämplas som kriminella.