Har du någon gång hört att du inte duger för den du är, att du inte ska göra si eller så etcetera, etcetera? Du behöver inte prompt göra som andra tycker tänker eller tror, gör det som känns sunt och nyttigt för dig och kom ihåg det behöver inte vara perfekt. Däremot är det inte fel att göra det du kan, vill och orkar.

Rent samhällsfilosofiskt har politiken genom alla tider spelat en viktig roll för begreppet perfektionism. Den franske revolutionären Francois-Noël Babeuf (1760-1797) ville t.ex. avskaffa all privat äganderätt för att uppnå det perfekta samhället. Visst förespråkar jag jämlikhet men begreppet kan lätt bli pretentiöst, orimligt och rentav riskabelt .

Den perfekta människan ska ha höga betyg, ta körkort, göra karriär och lyckas (inte bara för hennes egen skull även för andra människors skull). Visst ska möjligheten till att ta körkort och nå sin ambition finnas men i dagens samhälle kan man nästan inte lyckas utan höga betyg. Utbildning är extremt viktigt idag, ett exempel är att betygen för en arbetsgivare kan vara guld värda men erfarenhet kanske bara är silver. Jag skulle vilja vända på detta exempel och säga erfarenhet är guld och kunskap är silver. För tänk om den som sökte tjänsten blev utsatt för mobbning, blev sjuk under sin skoltid eller bara var väldigt skoltrött men nu lyckats plugga in allt det där på bara några månader. Och tänk om den som har högsta betyg i alla ämnen egentligen inte lever upp till kunskapskraven.

Ett argument som talar mot detta resonemang är just ordet perfektionism. Jag har själv känt dessa "förbannade" prestationskrav som människor i hela samhället dagligen skapar genom fördomar, kanske orimliga krav och fixeringar om hur människor ska se ut eller vara. Vi människor har inte skapats idealiska och kommer därför aldrig att bli perfekta. Vissa hävdar att perfektion gynnar vår personliga utveckling men jag vet att det inte är så. För sanningen är en rak motsats, jag har tala med inte bara en utan flera unga människor som vittnar om hur begreppet perfektion maler sönder dem på olika vis. De orkar inte gå till skolan, börjar kanske med droger eller hamnar på psyk. På grund av de förväntningar som begreppet innebär. Det råder enligt mig ingen tvekan om att människor blir sjuka och far fruktansvärt illa på grund av de perfektions samhälle vi lever i. Därför behöver vi alla ta oss en funderare på om vi måste vara perfekta för att lyckas. Livet behöver heller inte alltid vara toppen för om livet i varje ögonblick var perfekt skulle man aldrig kunna gå vidare efter en traumatisk händelse.

Varje människa har sina motgångar och för varje motgång tror jag förståelsen och empatin ökar. Samtidigt som självförtroendet enligt min erfarenhet blir bättre när man väl har hittat den där lyckan som tråkigt nog kan vara krånglig att finna.

Självklart förväntas jag att göra vissa saker av min omgivning men jag har fått insikten att jag ska göra det jag vill, jag vill gå i skolan, jag vill jobba med människor, jag vill skriva och jag vill lyckas men om alla ville eller tvingades göra samma saker som mig skulle världen bli fruktansvärt enformig och ointressant. Jag beundrar originella människor och tänker förhoppningsvis aldrig sluta förespråka människors lika värde. Eget kreativt intresse och engagemang är en process som inte kan bedömas av någon annan än dig själv. Däremot kan positiv vägledning vara avgörande för en människas framsteg.

Egentligen borde inte någon människa ha rätten att bestämma över den andres liv med undantagen om det absolut är nödvändigt. Dessvärre tar sig alltför ofta individer i olika positioner rätten att bestämma vad du ska tycka tro, göra och känna. Du som läser det här kanske vet hur det känns att bli utnyttjad. Därför vädjar jag till andra läsare som bryr sig att se egenskapen och utvecklingen i varje människas unika förmåga. Alla kan inte bli läkare eller advokater. Visst är det bättre med ett äkta samhälle än med ett pretiöst "drömbart" samhälle? Ett graciöst samhälle är beroende av kompetenta människor som vill göra sina uppdrag och därför utför sina sysselsättningar duktigt. Därför tycker jag att det borde finnas fler vägar och möjligheter att lyckas med att nå sin vilja igenom och för att lyckas måste vi inte bara en gång utan flera gånger misslyckas i livet. Vi måste också utgå ifrån att våra liv när som helst kan rasera även med glädje och harmoni i tillvaron.

Så med detta vill jag säga - låt människan utvecklas individuellt och låt henne göra det som gynnar henne. Alla har rätt till en personlig integritet och vi kan aldrig uppnå det perfekta "drömsamhället".

Jag tror på utveckling och vägledning framför perfektion. Till perfektionisten som letar brister hos andra säger jag därför, som Oscar Wilde en gång sade "Var dig själv alla andra är redan upptagna".

För en tid sedan rapporterades det om att skolbarn inte kunde gå till skolan. Hundratals redan utsatta människor som flytt sitt land, har ytterligare tvingast fly sin ort i det lilla samhället Forserum, Nässjö, Sverige 2012. Majoriteten av de dryga 60 somalier som idag bor kvar på orten, har utsatts för brott. Ett skrämmande men konkret exempel är två småflickor som blev tvingade att hälla vit mjölk över sina kroppar, flickorna hotades också med att bli våldtagna. Ändå har endast 3 polisanmälningar gjort från bosatta somalier i Forserum (enligt artikeln "Mobil polisstation i Forserum", SVD 29/8 2012). En tänkbar frågeställning är varför inte fler somalier har anmält brotten? Vill de slippa besvär? är de rädda för att anmäla? Finns det ett brustet förtroende till det svenska samhället i synnerhet?

Om så är fallet ska det definitivt inte behöva vara så. Det ska inte vara besvärligt att anmäla ett eller flera brott, man ska inte behöva vara rädd för att anmäla och så väl rättsäkerhet som yttrandefrihet ska garanteras i ett land som Sverige.

Faktum är att det som hände/ händer i Forserum dagligen inträffar överallt i hela Sverige. Enligt BRÅ gjordes 5490 anmälningar med igenkända hatbrottsmotiv 2011 och mörkertalet är enormt. Uttryck i form av hat pågrund av hudfärg, religion, läggning eller politisk åsikt kan aldrig accepteras. Tyvärr bevittnar samhället detta, vi måste besvara det med motstånd inte genom att sprida fler meningslösa fördomar utan genom att sprida kunskap som bygger på ballanserad fakta. Vi kan runtom i världen se ett mönster där propaganda sprids av både höger och vänsterextrema grupper. Propaganda som till en början formar sig i angrepp mot grupper i samhället och senare eskalerar till våldshandlingar. I 30 och 40 talets Tyskland spreds mängder av Nazistisk propaganda som när det redan var försent fick världen att häpna och äcklas. Samtidigt riskerade konservativa och liberala författare, politiker och vetenskapsmän i Ryssland att dödas på grund av deras ideologier tillföljd av såkallad marxistisk propaganda. Propagandan kan uttryckas i såväl konst, skrift som musik och idag ger även internet dem som hatar en gigantisk möjlighet. Å andra sidan ger internet oss som inte hatar en gedigen möjlighet att visa att vi inta acceptera och att vi inte avskyr oskyldiga människor. Men det räcker inte vi måste även visa respekten för alla människors lika värde i verkligheten och detta har majoriteten av Forserums invånare gjort t.ex. genom det mycket fina fackeltåget där 300 personer visade sitt motstånd. När vi tar ställning mot rasismen och främlingsfientlighet visar vi att vi vill leva i ett mångkulturellt samhälle, där människor får vara just människor och inte objekt. För det finns mycket positivt med mångkulturen. Svenska företag kan t.ex. nå en bredare marknad och större kompetens tack vare det mångkulturella samhälle vi lever i. Om vi bara hade haft ariska barn är i alla fall jag övertygad om att Sverige hade gått miste om många begåvade och talangfulla människor. Vem vann överlägset melodifestivalen? När vi engagerar oss i vårt samhälle och tar parti stödjer vi den demokrati som vi lever i. Grupper som uttrycker sina åsikter demokratiskt får heller aldrig berövas sina rättigheter genom att tystas av auktoritära motståndare. Därför har vi enorma polispådrag när politiker för alla partier talar på gator och torg i Sverige, så ska det vara men om vi inte använder oss av våld tror jag skattemedel behöver "slösas" mindre. Människor attackeras ständigt i samhället på grund av religion eller politisk åsikt, vi kan aldrig acceptera det därför väljer jag att avsluta inlägget med orden "Vi kan inta acceptera det som händer i Forserum".