Nätet en metropol för människor, skillnaden mellan bilden av en "korrekt" storstad är att du kan skiva saker som du egentligen inte menar och sedan gömma dig i världsstadens alla tillhåll. Du är också fri att uttrycka ditt hat för du har möjligheten att vara mer nonchalant än någon annanstans på jordklotet. Du kan såra människor, kränka och förnedra. Detta utan något som helst ingripande från samhällets sida. Kanske utan att du ens är medveten om att du gör illa en annan människa så pass mycket som du sannerligen gör när du fattar dina beslut. I förhoppning om att du aldrig någonsin kommer att bli avslöjad.

Likheten med en "korrekt" storstad är möjligheter, de oändliga möjligheter som existerar i nätets diskuterande församling. Möjligheter för demokrati och allsidiga kunskaper sträcker sig långt. Men det finns också möjligheter till okunskap och att inte vara objektiv, att försvinna bort från verkligheten i ett drömland. Drömlandet där du och ingen annan än dig själv avgör vad som är rätt eller fel.

Vem skulle inte bli förbannad om någon kallade en 12 årig flicka för hora på bussen, trakasserade henne och kom med rena hot till henne? Vem skulle inte agera? Om flickan dessutom gång, på gång ropade – stopp, sluta ni sårar mig! Vem skulle låta dessa personer gå av bussen utan att ta ansvar för sina handlingar?

På internet ser verkligheten helt avvikande ut jämfört med i övriga samhället. Människor ges en bisarr möjlighet att hursomhelst kunna camouflera sig i, påhittade eller inga namn alls.

Ett motargument för att skydda internets kameleonter, som söker pondus eller bättre självkänsla genom att håna oskyldiga individer heter yttrandefrihet. Men Yttrandefrihet är inte att förtala, trycka ned eller på ett respektlöst sätt kritisera andra människor. Yttrandefrihet handlar inte heller om att försöka hitta ett gömställe och ny föda. Yttrandefrihet handlar om hänsyn. Att meddela mottagaren på ett konstruktivt sätt, dvs. med positiva idéer om vad som kunde ha gjorts annorlunda. Istället för att exempelvis hota. Den anmäla definitionen av yttrandefrihet förbjuder därför mobbning, hets mot folkgrupp, hot om våld eller förtal. Det betyder inte att du inte får bli upprörd, visa dina känslor, ifrågasätta och granska vad som läggs upp i världsstaden internet. Det handlar snarare om hur du kommenterar och var gränsen går.

Jag har personlig erfarenhet av näthat och människor som överskridit gränsen för yttrandefrihet. Gränsen för näthat exemplifieras tydligt i polisens beskrivning:

"Näthat innebär olika typer av meddelanden som ger uttryck för hat, riktat mot mottagaren. Det sker oftast via e-post och sociala medier. Begreppet näthat i sig är inget brott och även om innehållet upplevs som mycket obehagligt, måste det falla under brottsbalken för att vara olagligt. Brotten handlar ofta om olaga hot, ofredande, hets mot folkgrupp och förtal. (Förtal faller normalt inte under allmänt åtal, vilket innebär att målsägaren själv måste väcka åtal. Detta gäller inte för målsägare under 18 år.)"

Ett exempel på en kommentar av hatisk karaktär är följande:

"Bara att rensa ut dem svaga i samhället genom att skicka in dem i köttkvarnen, då blir vi ett ariskt samhälle igen!"

Tyvärr måste jag välja att se mellan fingrarna på dessa kommentarer. Men vad jag inte kan se mellan fingrarna på är hur människor i samhället reagerar mot dessa kommenterar. Jag såg tex. endast en kommentar och märkligt nog ingen kontrande anmärkning.

"Ut med packet"

Att kränka någon på internet är aldrig okej. Jag tror de allra flesta människor som läser det här inlägget håller med mig på den punkten. Jag tycker heller inte att det är okej att vi inte reagerar mot hatet som finns överallt i samhället och skrämmande anonymt på nätet.

Är det verkligen så illa att vi står helt utan inflytande mot den nya metropolen – nätet? Är det verkligen rimligt att vi människor har så låg medkänsla, så att vi inte bryr oss? Att vi inte längre reagerar på det vi ser med våra egna ögon. Jag tror inte det är sant, jag tror vi alla kan göra något för att förhindra hat oavsett om det är på nätet eller på bussen. Jag tror inte att alla människor är rädda kameleonter. Kameleonter skiftar färg när dem riskerar att bli upptäckta eller rent av fångade. Det borde inte människor förmå att göra.

Källor:

http://www.ne.se/yttrandefrihet

http://www.polisen.se/Lagar-och-regler/Om-olika-brott/It-relaterade-brott/

Hur tänker en mobbare? Hur tänker man när man väljer att fokuserar sig på att utfrysa, reta, smutskasta, slå, sparka och rent av avsky oftast en människa i en grupp?

Jag har tänkt på just den här frågeställningen och dragit slutsatsen att det finns många olika synvinklar hos både en självsäker och osäker människa. Jag gillar inte att kategorisera och dela in människor i olika typer av fack, men ibland kan det vara nödvändigt för att finna lösning på komplikation. Det är framförallt 2 olika personlighetsdrag som jag tycker att vi hela samhället ska fokusera på för att förebygga mobbning. Det handlar om:

1. Den osäkra individen som är mycket osäker på sig själv. Även han eller hon har upplevt någon form av avsky i form av exempelvis socialt utanförskap, eller våld inom så väl familj som i skolan.
2. Den självsäkra individen som tror på sig själv men upplevt någon form av hat, det kan vara hemma eller i skolan. Därför väljer han eller hon att utöva sina handlingar i form av hat mot enskilda individer.

Den viktiga skillnaden mellan båda karaktärsdragen är enligt mig hur frustrationen och bitterheten av brist på kärlek ges i uttryck.

Mina förövare som var flera olika typer av mobbare. Från början var det en mycket självsäker individ som utförde sina handlingar, så småningom fick också den osäkra mobbaren kraft att driva på rädda anhängare till att utföra eller ge vika åt gemensamma handlingar. Gemensamt för de båda individerna var att deras handlingar formades av frustration, djup besvikelse i det hat som dessa människor tvingats uppleva (det hat som en av individerna, den självsäkra modigt nog berättade om för mig) och som utrycktes i form av hat mot mig.

Så mitt tips till dig som läser och undrar vad du kan göra är följanden. När du hittar dessa individer som mobbar och finner relevant anledning att konfrontera, då gäller det att konfrontera. Ställ gärna frågan: Varför gör du såhär? Men gör det med god ton och tänk på din säkerhet för det kan alltid vara farligt att konfrontera en mobbare. Gör gärna en riskanalys och lita på din magkänsla. Om det går ta gärna hjälp av någon som också förstår var själva problemet ligger. Försök alltid förstå och sätta dig in i mobbarens situation men utmåla ingen till offer. Försök istället att lösa problemet på plats men bara för att bekymret är löst på plats betyder det inte att mobbningen har upphört. Det krävs också en långsiktig plan och att de involverade i själva mobbningen är under noggrann uppsikt av dig som medmänniska. Precis så länge det behövs!