Synpunkter är viktiga kommentera gärna inläggen
2021
0 kommentarer 
Tyvärr har jag fått ett återfall och är tillbaka på Karsudden till efter jul. Har haft mycket ångest för att förlora lägenheten och allt jag byggt upp de senaste tiden. Men kuratorn sa till mig att hon pratat med kommunen och att lägenheten står kvar. Läkaren har ansökt om permissioner med familjen till jul, så vi får hoppas att förvaltningsrätten godkänner det imorgon. Har börjat ta antabus. Har inte begått några nya brott i alla fall. Och jag mår ganska bra. Jag är en människa och jag är inte felfri. Men jag står i alla fall för mina misstag och går med på vården för att rätta till dem. Det känns viktigt för mig att vara ärlig, både mot mig själv och mot andra människor. Jag önskar er i alla fall en riktigt God Jul och ett Gott nytt år! Kram på er. Vi ska komma ihåg att det inte är kriminellt att ta ett återfall. Alla är som sagt människor. Och det är mänskligt att fela. Fler människor borde uppmuntras till att söka hjälp istället för att stämplas som kriminella.
Jag har sett och hört otaliga historier om rättspsykiatrisk vård. Vissa har suttit frihetsberövade i 20-30 år. Det är oftast drogerna som förstör! En del är tyvärr så pass hospitaliserade att jag tvivlar på att dem någonsin skulle klara av ett liv ute i friheten. Vissa vill faktiskt inte komma bort från Karsudden överhuvud taget. Andra har varit på rättspsyk alldeles för länge och förtjänar verkligen ett liv i frihet. Därför känner jag mig lyckligt lottad som fått friheten tillbaka.
Jag har i alla fall tagit mig ur en värld fylld av överhet och ständig medicinering. Jag vill poängtera att allt inte handlar om överhet och makt. Viss personal har också bra egenskaper. Nästan alla människor har både bra och dåliga sidor.
Jag är tacksam över alla människor jag fått möta. Och jag är framförallt tacksam över att jag har en så fin familj och några fina vänner.
Min dröm är att en dag bli helt medicinfri. Men tyvärr måste jag ta sprutan en gång i månaden, annars lägger dem in mig igen oavsett i vilket psykiskt skick jag är i.
Min mormor som är en stor förebild för mig sa för en tid sedan "det viktigaste är viljan och tron". Tro har jag som sagt alltid haft och jag har alltid velat blicka framåt. Så med dessa ledord TRO och VILJA avslutar jag dagens inlägg. Man måste vilja förändra och man måste tro på förändring.
Ett av mina mål är att bli av med vården helt och hållet innan jag fyller 30 år!
Dessa uttalande och fördomar har jag stött på inom vården.Nedanför bemöter jag dem. Jag hoppas alla som jobbar inom vården tänker på detta när ni behandlar människor inom vården eller i allmänhet.
1.) Jag har inte tid med dig.
Hur kommer det sig att så många andra har all tid i världen, jag tror snarare det handlar om hur du bemöter tiden i form av uttryck och handlingar. Säg istället exempelvis "jag återkommer till dig senare".
2.) Ryck upp dig.
Jag vet redan att jag ska rycka upp mig, det är verkligen inte det man vill höra när man söker hjälp.
3.) Skärp till dig.
Hur ska jag skärpa mig. Kan du förklara för mig hur på ett konstruktivt vis?
4.) Du är bättre uppfostrad än så.
När ni säger så blir jag ledsen för då "ger ni er på" min familj som gjort och gör allt för mig. Dessutom lyser ett sådant uttalande av okunskap, för det finns absolut ingen forskning som tyder på att diagnoser har någonting alls att göra med dålig uppfostran.
5.) Men du mår ju jätte bra! (när jag inte mår bra).
Vänta lite här nu, är det inte du som ska fråga hur jag mår?!
7.) Att jag är lat.
Ett funktionshinder handlar inte om att man är lat. Det handlar om begränsningar i vardagen där av namnet.
8.) Jag är för ung för att inte kunna arbeta.
Vad vet du om min arbetsförmåga, är du läkare eller handläggare på försäkringskassan?
9.) Väx upp och bli till man.
Vaddå. Kan inte män gråta?
