TIDEN PÅ KARSUDDEN OCH LIVET I FRIHET

För en tid sedan blev jag som sagt utskriven från Karsudden. Nu är jag näst intill en fri man förutom att jag måste gå på alkohol kontroller och ta en spruta en gång i månaden. Vilket delvis med tanke på tidigare historik är förståeligt. Känslan att kunna röra sig fritt ute i samhället precis var och hur jag vill går inte att beskriva med ord. Istället för att tycka synd om mig själv tänker jag tillbaka på åren som varit med hoppfullhet och insikt. Framförallt insikt, jag har kommit till insikt i att det jag gjorde var fel och jag har lärt mig och hittat strategier för att inte falla tillbaka i samma mönster igen. Jag har fått ganska bra hjälp! Jag har alltid haft tron och hoppet, även i det allra mörkaste stunderna när jag inte haft någon som helst kontroll eller makt över mitt liv. När jag varit inlåst och inte fått gå ut på flera månader har jag ändå känt tron och hoppet om ett bättre liv djupt därinne i själen.

Jag har sett och hört otaliga historier om rättspsykiatrisk vård. Vissa har suttit frihetsberövade i 20-30 år. Det är oftast drogerna som förstör! En del är tyvärr så pass hospitaliserade att jag tvivlar på att dem någonsin skulle klara av ett liv ute i friheten. Vissa vill faktiskt inte komma bort från Karsudden överhuvud taget. Andra har varit på rättspsyk alldeles för länge och förtjänar verkligen ett liv i frihet. Därför känner jag mig lyckligt lottad som fått friheten tillbaka.

Jag har i alla fall tagit mig ur en värld fylld av överhet och ständig medicinering. Jag vill poängtera att allt inte handlar om överhet och makt. Viss personal har också bra egenskaper. Nästan alla människor har både bra och dåliga sidor.

Jag är tacksam över alla människor jag fått möta. Och jag är framförallt tacksam över att jag har en så fin familj och några fina vänner.

Min dröm är att en dag bli helt medicinfri. Men tyvärr måste jag ta sprutan en gång i månaden, annars lägger dem in mig igen oavsett i vilket psykiskt skick jag är i.

Min mormor som är en stor förebild för mig sa för en tid sedan "det viktigaste är viljan och tron". Tro har jag som sagt alltid haft och jag har alltid velat blicka framåt. Så med dessa ledord TRO och VILJA avslutar jag dagens inlägg. Man måste vilja förändra och man måste tro på förändring.

Ett av mina mål är att bli av med vården helt och hållet innan jag fyller 30 år!