2011 har varit ett mycket turbulent år men också ett fantastiskt år. 2011 har fått mig att begripa vad livet innebär och speciellt vad ordet moral betyder.

I början av 2011 utsattes jag för mobbning, i samband med mobbningen förlorade jag en del av mig själv. Inombords var jag inte längre samma glada Jakob även om jag utåt sett kunde dölja mycket både för min familj och för vuxna på skolan.

Mobbningen blev allt grövre och grövre. Jag började dricka mer och mer. Döden var nära att fånga mig, i mitt desperata rop på hjälp. Droger kom in i mitt liv. I Stockholm började jag umgås med fel personer. Skolan kunde inte längre ta ansvar för mitt liv men samhället kunde ändå inte acceptera att en ung människa gjorde så här mot sig själv.

Detta resulterade i ett akut omhändertagande då myndigheter bedömt att mitt hälsotillstånd sattes i spel med livet. Vilket utan tvekan var sant, (då). Jag placerades på ett jourhem i Sörmland. Ensam i ett hus tillsammans med två andra pojkar tillbringade jag ca 1 och en halv månad av 2011. Jag studerade och började skriva på min bok "Sanningens Ord". Tyvärr slutade även tiden på jourhemmet i tragik. Jag stack efter att ha blivit hotad med en kniv.

I juni flyttade jag till ett öppet behandlingshem norrland. Där möttes jag av vänlighet och respekt, för första gången på länge. Jag började jobba som vaktmästare på et företag och skrev på min bok. Till hösten började jag Björknässgymnasiet. Jag jobbade även under hösten mycket med boken. Mitt liv hadde ordnat upp sig.

I slutet av året blir boken äntligen klar! Sanningen och det som jag utsattes för fortsätter att uppdagas. Speciellt efter en intensiv debatt om våldet på internatskolan lundsberg, som jag följt noga.

I december månad gick jag öppet ut och berättade min historia med bild. Ytterligare en smutskastningsmpanj började på nätet, falska anklagelser, rena lögner och rykten spreds. Men som sagt sanningen kommer alltid fram. Skolinspektionens granskning visar den 15 december att grennaskolan inte är en trygg miljö. BO väljer att gå vidare med mitt ärende. Visst hade jag rätt och kan man nu ifrågasätta min sanning?

Först i dag med slutsats av min bok inser jag hur lärorikt det här året har varit för mig och vad jag har lärt mig. Och vill lära andra!

Jag skriver detta inlägg i förhoppning om ett gott nytt år. Med löftet om att aldrig mer behöva tillbringa en nyårsafton eller midsommar där jag inte vill och där jag inte önskar att någon annan ska behöva vara mot sin vilja. Och med vetskapen att även de beslut som man själv fattar ger konsekvenser. Följder som inte försvinner i första taget oavsett hur mycket man än försöker. Med lärdom av detta år ger jag inte upp, jag kämpar vidare även år 2012.

Gott Nytt År!

Anledningen till varför jag gick ut i aftonbladet och berättade om det som hände mig på grennaskolan. Är att jag vill hjälpa andra. Jag vill att folk ska få sig en tankeställare och inse att sådant här faktiskt händer i Sverige år 2011. Det handlar inte om ett fall utan om flera fall!

Det hela handlar som sagt inte om att hata, smutskasta eller att ljuga. Det handlar om en sanning och ett budskap: att förändring måste ske!

Ni som väljer att gå till motangrepp mot det som faktiskt är avslöjat. Varför skulle jag ljuga? Ge mig en enda orsak till varför jag skulle lägga ner så mycket kraft, ork och energi. Om jag inte hade upplevt detta och om jag inte ville förändra/ hjälpa andra. Dra i stället nytta av min historia och tänk till. Vad kan vi göra föra att detta inte ska upprepas? Budskapet är egentligen riktat åt alla landets skolor. Vi måste utgå ifrån att mobbning finns överallt i samhället. Elever, personal, föräldrar och vuxna måste lösa och inse problemen. En skola som har brister måste belysas. Detta för att skydda medborgarna. Personal kan inte utgå ifrån att eleverna löser problem själva. Personalen måste utgå ifrån att eleverna behöver hjälp och stöd från vuxenvärlden att lösa problem.

En viktig del i det hela är att jag upplevde det som att det fanns en del bra vuxna på GS. Tyvärr var dessa vuxna för få. Och kunde o möjligt se allt, speciellt när jag inte vågade berätta. Därför vädjar jag nu till landets skolor som har problem med mobbning. Placera ut fler vuxna, våga se problemet och tänk på förändring i stället för att försvara. 

Om ingen vill stå till svars (genom att erkänna tidigare misstag där av ta till de åtgärder som krävs). Tror jag omöjligt ett värdegrunds arbete kan börja. Och om det nu skulle kosta allt för mycket pengar. varför inte höja skolpengen, internatavgifterna allt vad det nu heter lite till? Barnen är utan tvekan det käraste ni vuxna har. Barnen har rätt till trygghet (barnkonventionen bör skrivas in i lagen). Ingen förtjänar att bli utsatt för det jag utsattes för. Tro mig jag vet att det inte är värt att snåla på resurser, priset blir alldeles för högt och vi tjänar inte på det i längden. En skola som inte tar till de åtgärder som krävs bör stängas ner. Så nu är det upp till bevis! Naturligtvis skulle det vara tragiskt om Grennaskolan, Lundsberg eller Sigtuna tvingades stänga ner.

Av hela mitt hjärta för andras skull hoppas jag att saker och ting förändras och att människor tar lärdom av min historia. För jag är inte ensam, det är många som delar den här bilden med mig. Hoppas fler våga träda fram! 

Om drygt en vecka är de julafton, snart går de flesta på jullov. Efter jul blir det ett nytt år med nya tider och nya möjligheter.

Många firar jul, får sina klappar och har mycket trevligt tillsammans. Julbord, julfester och adventsfirande. Är en del av vår kultur, en del som alla människor borde ha rätt till!

Alla går inte på ledighet i en annan del av samhället kämpar folk för att överleva. Julen är vare sig en verklighet eller rättighet för alla. Det finns en annan verklighet där ute, en helt annan verklighet, de hemlösas jul. Människor som inte får något julbord eller några klappar. Människor som inte kan ta hand om sig själva och som inte klarar sig utan solidariska medmänniskor. Människor som ofta bär på en tung börda.

Dessa människor får inte direkt mer hjälp under julen. Snarare mindre hjälp från myndigheter men organisationerna till stöd för de hemlösa finns alltid där. Det är vårt ansvar att se till att dessa överlever. När myndigheterna går på ledighet är samhället beroende av volontärer.

Många hemlösa beskriver julen som den värsta tiden på året.

Därför vill jag uppmuntra er alla att ställa den här frågan till er själv: Vad kan jag göra för att hjälpa någon annan den här julen?

Jag minns en gång när en mycket utslagen man kom fram till mig. Mannen frågade mig om pengar till en varmkorv. Det kändes inte helt självklart för mig att ge pengarna. Eftersom jag inte visste vad pengarna skulle gå till.

- Ska du verkligen köpa en varmkorv för pengarna? Frågade jag.
- Jag lovar, jag ska inget annat köpa, blev svaret.

Efter att ha tvekat gav jag pengarna till mannen och blickade tillbaka mot korvkiosken. Mycket riktigt mannen köpte sig en varmkorv. En stark lyckokänsla av att ha hjälpt en annan människa spred sig i hela min kropp.

Från mig till er alla en riktigt GOD JUL. Jag vill uppmuntra er alla till att göra en god gärning i jul. Det kan vara allt från att köpa en korv åt den som är hungrig. Till att bjuda någon som inte har råd på julbord. Till att donera större belopp till organisationer som ni vet kämpar i jul. Kom ihåg, fråga alltid dig själv vad pengarna går till och om de verkligen går till rätt ändamål? På så vis kan vi alla fira en meningsfull julafton år 2011. GOD JUL MED GOTT SAMVETE!

Vi ser hur hatet växer i vårt till synes så demokratiska samhälle. Många skriver hatiska inlägg med motiveringen "yttrandefrihet". Frågan är om det inte strider mot våra demokratiska principer och skyldigheter att enskilda individer tillåts hoppa på enskilda individer utan att avslöja sin identitet. Ska det verkligen vara så att en person som hotat dig eller kränkt dig tillåts vara anonym?

Jag hävdar i den här artikeln att det är fel att folk tillåts kommentera artiklar och blogginlägg utan att skriva fullständigt namn och ip-adress. Vi går redan mot en farlig utveckling och många utmanas att göra saker via nätet som de i värkligheten inte skulle göra.

Om man skriver något måste man stå för det. En debattör, journalist, författare eller föreläsare är knappast anonym. Därför hävdar jag att anonymitet på Internet kan utgöra ett stort hot mot vår demokrati.

Enligt en artikel "näthatet störst bland unga" (publicerad i DN 8/7 2009) hävdar Linnea Jonjoson att kränkande kommentarer skulle minska med 90 % om folk tvingades ange sitt riktiga namn.

Vi ser gång på gång exempel på personangrepp, hatiska kommentarer och inte helt sällan mordhot på nätet. Personerna som skriver behöver ytterst sällan avslöja sin identitet och har rätt att vara anonyma. På så vis skyddas deras identitet. Därav även deras handlingar och möjligheter till upprättelse för offret. "nu går folk in och bara lämnar en påse skit helt ostört" skit helt ostört" detta skriver också Jonjoson i sin artikel. Ett exempel där sådant sker är forumet Flashback. Visserligen har forumet regler som t.ex. "Att hota eller medvetet misskreditera en grupp personer med anspelning på etnicitet, religion eller sexuell läggning utifrån påståenden som inte kan styrkas är förbjudet"

Frågan är hur ofta reglerna som faktiskt är uppsatta för att skydda medlemmarna efterföljs i praktiken. Allt för ofta när man läser trådar på Flashback ser man hatiska inlägg som inte helt sällan uppmuntrar till brott. Medlemmarna skriver ofta med dold ip adress, vilket gör att polisen omöjligt kan spåra vem som har skrivit en kommentar.

Det finns resurser att avslöja personangrepp. Frågan är varför använder inte samhället dessa resurser som krävs för att få bukt med näthatet. Om t.ex. någon skulle skrika "neger" åt en färgad man på stan skulle vi naturligtvis reagera. Men när någon skriker ut ordet "neger", "zignerare", "jude", "hora" eller "bög" på nätet reagerar vi sällan.

Problemet är att polisen har för mycket att göra i Sverige. Därför skulle jag vilja föreslå en lagstiftning som reglerar gapet mellan uppsatta regler och hur de efter levs genom faktiska normer, i detta sammanhang handlingar genom det skrivna ordet.

Jag skulle vilja se dessa åtgärder genomförs för att skydda medborgarna och minska hatet på nätet.

• En lagstiftning om att ingen får kommentera med dold ip adress på något nätforum. Alla namn på medlemmarna måste lagras med ip adress. Namn och ip-adress får endast lämnas ut vid misstanke om brott (detta för att inte missbruka systemet). Alltså forumet måste ha kontroll över vilka medlemmar som skriver vad och vid misstanke om brott snabbt kunna identifiera medlemmar som t.ex. skrivit ett mordhot.
• Forum som inte följer lagstiftningen regler skall kunna bötfällas

Genom dessa enkla lagändringar kan vi förhindra brott och eventuella terrordåd likt de i Norge, utan att skattebetalarna behöver betala speciellt mycket. Även om det är värt att betala skatt  för att minska hatet och hoten på nätet som faktiskt kan bli verklighet. Vem vet, kanske sitter det någon galning och planerar ett terrordåd på forumet Flashback just nu. Utan att behöva avslöja sin identitet   Är det inte samhällets moraliska skyldighet att förhindra detta? 

Avslutningsvis vill jag säga att det är väldigt fel och odemokratisk att inte öppet stå för det man tycker genom att t.ex. vara anonym. Mina fyra starkaste argument för att avskaffa anonymitet på nätet är följande. Enskilda individer och grupper blir skadade och kränkta och har bara möjligheten att ta emot. Anonymitet försvårar utredningar om brott och brottsmisstankar. Anonymitet bidrar till ett samhälle där det skrivna ordet ej anses utgöra en aktiv handling som får konsekvenser. Elakhet frodas och skapar destruktivitet.

I dagarna debatteras det om att man ska slopa det statliga extra bidraget till internatskolorna, eller att man inte ska det . För mig handlar det inte om att skära ner på möjligheter eller "bestraffa" en hel skola i form av indraget bidrag för att den missköter sig.

Det handlar om att internatskolorna i Sverige uppenbarligen behöver mer och bättre resurser och att pengarna används till rätt ändamål. I varje fall den summa som skattebetalarna finansierar bör användas till ett system som majoriteten av befolkningen stödjer. DEMOKRATI. Även om många ofta står passiva och tysta. Så behöver de inte betyda att de stödjer ett system som är fel!

Ungdomarna behöver vuxna som hjälper och stöttar de, till en människa i moralisk anda. Ungdomarna behöver vuxna som enar gruppen i stället för att gruppen splittrar sig själv och sprider hat mot enskilda individer. 1 vuxen på 25 hormonfyllda tonåringar funkar inte! (Så var det i mitt fall och jag är helt övertygad om att det finns fler fall). 1 vuxen som finns där för eleverna delar av dygnet och inte hela dygnet. 1 vuxen som inte kan se och märka alla typer av kränkningar. Om 5 vuxna skulle finnas på samtliga elevhem skulle garanterat mobbning uppdagas och rapporteras.

Personligen skulle jag vilja se att regeringes bidrag till internatskolorna används till:

• Ökad vuxennärvaro som uppenbarligen behövs på internatskolorna

• Stöd och vägledning åt ungdomarna både vad gäller kunskapsspridning och utveckling 

• Andra grundläggande mänskliga rättigheter (mat, skolgång med mera)  

Vi vet att grunden för en god utbildning är trygghet. Grunden för trygghet är goda förebilder som kan hjälpa och vägleda ungdomarna mot demokratins grundpelare. En bra skola kan inte enbart formas av en stark ledare. Det krävs mångsidigt engagemang.

Avslutningsvis det hela handlar inte bara om pengar. Pengar är ett redskap som bör används på rätt sätt, nyckelordet till förändring för alla Sveriges skolor. Det ska inte vara så att en regering finansierar ett system som till viss del står i opposition med demokrati och mänskliga rättigheter. Tvärt om regeringen bör göra sitt yttersta för att se till att våra pengar används till ett gott syfte.

Det fanns en manlig förebild på mitt elevhem. En vuxen som var oerhört kompetent och brann för sitt jobb och ansvar. Han kunde tyvärr inte se allt. Vem kan se med fyra ögon? Är det inte ledningens ansvar att placera ut fler vuxna och slutligen regeringens ansvar att se till att detta efterföljs? Och att resurserna når förändring, vilket jag är helt övertygad om. Bara eleverna vill och förstår. Om det är så att eleverna verkligen inte vill, jaa då bör man verkligen stänga ner en skola . Oavsett om det handlar om en internatskola eller en annan skola.

Folk hävdar att det inte förekommer våld och hot på Grennaskolan. Enligt flera källor har det uppenbarligen förekommit våld och hot på Grennaskolan. Det går inte att förneka hur mycket ni än försöker. Och handlingarna går inte att försvara hur mycket ni än vrider och vänder på saker och ting. Den som är annorlunda förtjänar aldrig att bli misshandlad, frihetsberövad eller kränkt. Även om det kanske handlar om enskilda fall så ska detta inte inträffa i skolan eller i hemmet. 

En internatskola är inte som vilken skola som helst och kan heller aldrig bli som vilken skola som helst. En internatskola har ett gediget ansvar!

Det som är skillnaden mellan en "vanlig skola" och internatskola är att internatskolorna har ett extra viktigt system att bygga upp. Ett fungerande system både vad gäller trygghet och stabilitet i skolan och i hemmet. Eleverna vistas på skolan dygnet runt 5-7 dagar i veckan, under ett helt läsår.

Är det verkligen tryggt, konstruktivt och framåtskridande allt vad du heter att utvecklas i ett system med våld och rangordning? Ett system som finns, ett system som jag och flera andra har upplevt under tiden på Grennaskolan.

Men faktum är att när folk blir rädda för sitt eget rykte. Det är då som sanningen och helheten tystnar. Den helhet jag upplevde på Grennaskolan år 2010/2011 var en skola fylld av droger, våld och oambitiösa elever. Samtidigt var en annan del av skola mycket bra. Jag hoppas hela skolan en dag kan utvecklas till någonting bra. En skola där jag kanske vågar placera minna barn. En annan person har skrivit till mig i år. Denne (jag kan inte skriva om det är han eller hon) hävdar att det fortfarande förekommer mobbning på Grennaskolan.

Det stämmer, det finns ingen skola som är helt mobbningsfri. När en skola inte är mobbningsfri vem ges då rätten att ljuga och säga att det inte förekommer någon mobbning på Grennaskolan? Och är det rätt att placera så få vuxna som möjligt och medvetet hålla kvar elever som använt droger till terminens slut. Enbart för vinstdrivande syfte skull. Eller det allra största felet att inte relegera eller åtminstone tillfälligt stänga av elever som själva erkänt för skolans rektor att de misshandlat en annan elev på elevhemmet. Och bevisligen gjort detta.

Jag fördömer inte och jag föraktar inte enskilda individer. Det är själva systemet som är fel, en ledning som inte vill se att det har för lite vuxna på elevhemmet och elever som tror att deras metoder är okej. Jag vill i stället bidra till att våga kritisera ett system som finns. En föreställning som inte handlar om fördomar utan om egna upplevelser.

Det handlar inte om att smutskasta en hel skola utan att belysa helheten och det som faktiskt har hänt i verkligheten.

Kvällens kalla fakta i går 16/11, visade hur en människa som börjat livet så bra slutade sitt liv i total fördärvelse och katastrof.

Hur kunde egentligen detta illdåd hända och choka en hel nation?

Taimour skildras i sin uppväxt som en artig, trevlig och mycket ambitiös pojke. Men någonting hände under Taimours resa till vuxenvärlden och det Svenska samhället. När Taimour började gymnasiet förvärrades Taimours självbild till följd av rasistiska på hopp. Taimour ville nu vara en "orubbad" och farlig flockledare. Ingen fick säga emot Taimour!

En sommardag i början av juni är det skolavslutning. Taimour hade nu ordnat upp sitt liv till de bättre. Men ett gäng "skinhead" skriker ut orden av hat som fullständigt knäckte Taimour. 

- Åk hem till ditt land, du är inte välkommen här och du kommer aldrig, aldrig någonsin att kunna bli svensk

Taimour lämnar Sverige för en resa till England. Där kommer han att studera islam, eftersom imamen i församlingen fördömer Taimours åsikter söker sig Taimour till en liten grupp extremister. Taimour känner uppenbarligen en samhörighet i gruppen. Orden som förkrossade Taimour, den där juni dagen har resulterat i någonting. Taimour hatar väst!

Taimour utför Sveriges första terrordåd den 11 december 2010. Tyvärr ser vi hur hatet fortsätter att öka och okunskapen är stor. Faktum är att vem som helst kan utföra ett illdåd var som helst och när som helst. Extremister har egentligen ingen politisk hållning. Hat förekommer både på höger och vänster kanten. Samhället måste snabbt och tidigt fånga upp och hjälpa individer som hatar oavsett om de är svarta eller vita!

Mitt budskap till er som läser detta är att: sprida kunskap till era barn. Kunskap ger grunden till en stabil och bra uppväxt, där resultatet blir nyfikenhet till det som vi inte vet. I stället för fruktan och viljan att besegra det som är okänt.

Jag får dagligen in ett dussintal mail från människor både vuxna och ungdomar (några av dessa har jag i samråd med personen valt att publicera på hemsidan).

Det är enormt många människor som vill berätta saker för mig. Viktiga saker oftast om mobbning men inte bara om mobbning utan också om missförhållanden rent allmänt.

Ibland är historierna inte helt olika varandra, en skola eller arbetsgivare som inte agerar mot kränkningar. Slag, sparkar, spottloskor och fula ord. En chef som kränker, en lärare som kränker eller oftast en jämnårig arbetskollega som kränker. Vuxna människor som stänger ögonen för något av det värsta ett barn kan råka ut för!

Många av de personer som skriver till mig bär på en djup frustration inom sig. En frustration och historia som jag i vissa delar kan känna i gen mig i. Men långt ifrån alla, för det jag vill komma till är att varenda historia jag under hösten läst har varit unik och otroligt gripande för mig.
Jag säger bara en sak: - besökare sluta aldrig skicka in det ni upplevt, er historia har ett unikt värde och kan förhoppningsvis hjälpa andra människor.

Tusen tack för det jag har fått läsa under hösten och att ni vågat dela det med  en annan människa. Även om det inte direkt värmer så berör det och man känner att man måste agera!

Jag skriver detta inlägg i strävan mot ett utvecklande och levande samhälle. Där alla har rätt att fela, växa och vara olika. Vi gör misstag men det är som sagt inte alltid okej.

Ibland måste vi ta konsekvensen över våra handlingar och ibland har vi inte gjort något fel.

Vi ställer oss ofta frågan. Vem som har rätt och vem som har fel? På så vis försöker vi ofta kategorisera olika människor. Det kan ibland vara bra att dela upp olika individer för den egna utvecklingens skull som t.ex. "särskoleelever". Men när begreppet "särskild" går över styr och inte respekteras. Kan samhället nå en farlig utveckling?

Alla har rätt att utvecklas och just att vara olika. Jag menar att ingen människa ska diskrimineras bara för att denne tillhör en specifik grupp av mänskligheten som t.ex. utvecklingsstörda, homosexuella, invandrare, judar eller nomader.

Mobbning handlar mycket om social status och makt. Oftast är det en person "flock ledaren" som från början vill utöva makt och ofta får med sig flera personer i sin omgivning. Detta definieras som härskartekniken. Tekniken för mobbning kan delas upp i följande punktlista.

• Osynliggörande (att tysta oppositionen det vill säga offret genom att osynliggöra personen i fråga)
•  Förlöjligande (Förövarna ignorerar eller hånar offret genom att t.ex. påstå att denne ljuger)
• Undanhållande av information (i mitt fall gjorde de som mobbade mig allt för att försöka att förstöra alla tänkbara bevis)
• Dubbelbestraffning (Man försöker att bestraffa offret flera gånger)
• Skuld och skam (Man skuldbelägger offret och förnekar att man som mobbare gjort fel) genom olika rykten och eller smutskastning

Dessa punkter är typiska drag som från början ofta en "maktgalen psykopat" använder sig av. För att sedan få så många som möjligt med sig! En mobbare gör allt för att förneka och övertyga andra om att den mobbade gjort fel.

Det gäller att försöka "fånga" upp dessa individer i tidigt stadium och att hela samhället inser vem som är galen! Aldrig, får vi lägga skulden på enbart offret eller förövaren. Den som riskerar att bli en förövare måste få hjälp redan som barn att inte bli en förövare och inse sin omoral. Vi som jobbar med barn och ungdomar vet ofta de typiska dragen för en person som njuter av att trycka ner andra för egen vinnings skull.

Problemet är att vi inte agerar i tid och ser det verkliga problemet som litet. Långsiktigt blir inte problemet litet, en maktgalen människa riskerar genom sitt liv att förstöra många människors liv. Om inte personen får rätt hjälp genom gränser och struktur. Upprättelse och rättvisa som dessutom hjälper offret och på långsikt förhindrar härskarteknikens bessingslösa framfart. 

Att folk inte vågar vittna förstår jag och respekterar. Men jag tycker det är fegt att folk som faktiskt sett ett brott inte tar sitt ansvar och vittnar i rätten. Eller polisanmäler.

Vi har alla ett ansvar att agera mot det som är fel i samhället och berätta vår version. Man kan inte påstå att man inte vill blanda sig i något man själv bevittnat. Vittnen är skyldiga att vittna i Sverige och det tycker jag är riktigt bra!

Jag menar hur skulle samhället se ut om alla vägrade att vittna. Skulle vi då ha någon rättvisa i Sverige? 

Hur tror ni det känns för offret om ingen träder fram och berättar. Vad tror ni resultatet blir?

Detta meddelande fick jag av en besökare:

Hej Jakob, vad gör du egentligen för pengarna du får in?

Projektet är väldigt nystartat, än så länge har pengarna jag fått in för medlemmarna gått till distributionskostnader för att driva hemsidan. Så småningom är det tänkt att jag ska kunna erbjuda gratis föreläsningar till skolor och företag. Och på så vis sprida kunskap. Därefter ska jag starta en stiftelse dit utsatta ungdomar kan vända sig. En stiftelse där ungdomar hjälper varandra naturligtvis med stöd från vuxna människor. Med målet om att en dag öppna ett eget behandlingshem för utsatta ungdomar.

Självklart skulle jag aldrig få för mig att stoppa en endaste slant av det som ni bidrar med i egen ficka. Alla pengar som doneras till projektet kommer in på ett separat konto. Om ni vill kan ni begära kvitton för de tjänster jag beställt till projektet. Det har du som medlem rätt till på så vis är du försäkrad om att dina pengar går till ett bra ändamål.

Men som jag nämnt tidigare, jag kan inte boka in så många föreläsningar eftersom som det kostar pengar! Och projektet är relativt nystartat.

Vänliga hälsningar

Jakob Lindén

Har ni fler frågor eller vänligen kontakta

Sverige är ett land fyllt av bra vuxna! Då pratar jag inte bara om föräldrar som gör allt som står i sin makt för att inte deras unge ska röra en droppe alkohol eller börja röka.

Jag pratar om lärare, tränare, assistenter och fritidsledare som gör allt för ungarna. Det finns bra och seriösa lärare som fångar upp elevernas problem direkt. Men det finns också lärare till katastrof som inte har någon som helst struktur.

Det jag vill fokusera detta inlägg på är de bra vuxna som gör allt för ungdomarna och faktiskt bryr sig. De som verkligen kämpar för en bra arbetsplats.

Jag har mött många av dessa karaktärer i mitt liv.

Avslutningsvis vi behöver fler vuxna som kämpar för barnen och ungdomarna. En vuxen kan inte göra allt.

En lärare på 100 tals elever funkar inte. Vi måste ha fler lärare i Sveriges skolor, fler lärare med kompetens. För det finns verkligen potential.

För en tid sedan kände jag att jag blev en bättre människa av att använda olika substanser. Substanser som jag nu insett resultatet av. Det förstörde mitt liv fullständigt! För några månader sedan var jag nära på att rasa samman, jag drack orimliga mängder för att jag trodde att jag mådde bättre av det.

Nu inser jag att livet handlar om så mycket mer än att jaga och gör alltid för att få tag på något. Det handlar om må bra och leva hälsosamt.

Att sitta i sin ensamt och klunka, klunk efter klunk är inte att må bra. Även om du tror att du gör det för stunden så river du ner din självbild och karaktär fullständigt!

Dricka ska man göra i gemenskap med andra i rimliga mängder, inte själv för att försöka att må bättre.

Det gäller att hitta andra vägar att må bättre. Jag känner att jag mår mycket bra av att hjälpa andra. Därför har jag nu startat en hemsida och ett projekt mot mobbning & droger.

Konsekvenserna blev hårda, jag förlorade många vänner på grund av mitt beteende.

Nu har samhället gett mig en andra chans och jag är inte annat än tacksam för det hjälp och stöd jag har fått i min kamp.

Så till unga människor som läser det här. Säger jag:

- ingenting blir bättre av alkohol & droger, du rasar tillslut i total fördärvelse.

Kom i håg det är aldrig försent med förändring.

Jag tror på ett förebyggande arbete mot mobbning på Sveriges alla arbetsplatser, inte bara i skolorna. Utan även i företag, i lednings och personalgrupper.

Jag tror att vi hela samhället kan jobba med ett värdegrundsarbete genom att inte acceptera kränkningar i vardan.

Ett ord, en kommentar eller ett slag kan såra en individs utveckling så fruktansvärt mycket!

Vi kan inte lägga ansvaret på offret eller förövaren. Vi måste lägga ansvaret och värdegrunden på hela ansvaret. Det är samhällets syn på moral som påverkar de normer och värderingar som byggs i ett samhälle.

Jag brukar säga "vi är alla människor, det är mänskligt att fela men inte alltid okej!". Dessa ledord är oerhört viktiga i kampen mot mobbning. Arbetsplatser som har problem med mobbning måste öka resurserna och ta till nödvändiga åtgärder. Utifrån integration, ökad vuxennärvaro och arbete med moral.

Avslutningsvis, vi kan inte stänga ögonen och blunda för något av det värsta ett barn eller en vuxen kan råka utför. Vi kan heller inte lägga över ansvaret på någon annan, det är alltid ditt ansvar att ingripa mot mobbning oavsett din arbetsuppgift.

Löpsedlar, förtal och överdrivna rubriker är bara en liten bråkdel av medias ständiga metoder. Metoder för att enbart skapa publik och på så vis tjäna pengar.

Tv4s program Idol går just precis nu på tv. Det är bara ett av alla konkreta exempel, där TV gör pengar på att göra narr av människor. Visst finns det talanger och bra exempel! Faktum är att media mitt i allt de positiva gör narr av enskilda individer.

Det är fel och borde straffas hårdare av samhället. Media borde också ha en värdegrund att följa, visst styrs vi av YGL, Radio och Tv lagen med mera. Ändå känns det som att en rad rubriker slinker undan och klarar sig undan rättvisan.

Det är inte rättvist att Mickael Persbrandt eller någon annan person ska få hela sitt liv pressat på grund av falska rykten som media ibbland skapar.  

Hoppas ni förstår vad jag menar med detta. Media är inte bara possitivt och kränker faktiskt enskilda individer ibbland. 

Som förslag vill jag se dessa åtgärder:

• Ökat skadeståndskrav för medier som kränker enskilda individer.
• Publicservice bör ha en särskild likabehandlingsplan som de använder i sitt arbete med olika Tv-program.
• Mer press på vad som visas i tv och vad som anses vara kränkande. Utan att friheten och demokratins grundläggande principer påverkas.
• En extra tillsynsmyndighet som på uppdrag av regeringen granskar mediers påverkan till enskilda individer.
• Naturligtvis med demokratiska metoder!

Socialen gör ett fantastiskt jobb. Hjälper många utsatta till ett bättre liv men ibland får man ett på tok för hårt straff som man faktiskt inte förtjänar. Det fick jag uppleva i går, jag fick ett nej fast jag egentligen borde fått ett Ja. På grund av byråkratins grundpelare lagar och paragrafer som ibland styr detta samhälle till botten och ofta till topp.

Men faktum är att detta problem, att folk fattar fel beslut är ett i landsproblem. Libyen Sudan, Somalia och andra delar av Afrika är konkreta exempel där demokratin inte fungerar. I dessa samhällen finns det ytters lite struktur. Korrupta, maktgalna och sinnesfördärvade människor styr samhället till anarki och laglöshet. Konflikter, svält och epidemier är vardag för folket. 

Så ser det inte ut i Sverige, här har vi i stället andra problem . Mobbning, orättvisa och ett märkligt rättsväsende som man i stora delar kan ifrågasätta.

Är det rimligt att en ung människa som gjort små felsteg i livet ska få samma straff som en ung människa som gjort stora misstag och förstört någon annans liv?

Funder på denna frågeställning och ta ställning.

Det handlar om att ingripa. Vi hela samhället måste ingripa mot mobbning oavsett politk! Att ha civilkurage innebär att ha mod är att stå för sin mening. Det innebär också att ta parti. Vad kan jag göra för att hjälpa den här stackars killen eller tjejen som andra trycker ner. Och vad kan jag göra för att hjälpa förövaren. Det spelar ingen roll om du är sosse, moderat, eller miljöpartist. Bara att ingripa kan betyda så mycket. Prata med förövaren, försök få denne att begripa sin omoraliska handling. Prata med offret, hjälp offret att bygga upp sitt självförtroende genom civilkurage.

Ofta vet vi att saker och ting inte står rätt till men vågar inte ingripa. Så var det i min skola, flera perssoner visste att de de gjorde mot mig var fel. Men ingrep inte. Visst fanns det folk som hade civilkurage men de var få perssoner. De flesta stog bar tysta, passiva vid sidan av och såg på när jag blev misshandlad. Dessa människor var fega!

Därför skriver jag nu detta inlägg som en hyllning. Till alla vuxna och ungdomar på sveriges arbetsplatser som ingriper och tar parti mot mobbning. Jag vet att ni finns men jag vet också att vi behöver fler av er som är modiga. 

Mod handlar inte om politk, det handlar om att våga ingripa!

Mvh

Jakob Lindén

Förutom min gamla vanliga blogg har ni nu en helt ny flik på sidan (debattinlägg). Här kommer jag skriva lite då och, då om viktiga saker som mer har med hemsidan och arbetet att göra än min vardag. Tillsvidare kommer jag ha kvar min gamla lite mer vardagliga blogg. Samtidigt som den här mer "aktuella" bloggen öppnar upp! 

Alltså har jag två bloggar. www.jakoblinden.blogg.se och den här. Ni får gärna komma med tips, berättelser eller förslag.

Tack för att ni läste mitt första blogginlägg på hemsidan, sprid gärna vidare!

Vänliga hälsningar

Jakob Lindén