5 minuter. Jag hinner inte mer än googla på orden "Upplopp i Husby", innan jag läser den ena mer fasansfulla kommentaren än den andre. Jag ser ett samband att näst intill varje kommentar jag läser handlar om muslimer och koranen "Jag pissar på koranen, era små Sharmutas :)Önskar att polisen går lös ordentligt på zigenarköttet nästa gång och låter sina K9 hundar tugga sönder dom till trasor...". För att bara nämna ett exempel från Youtube. Varför forum som exempelvis Youtube låter dessa kommentarer flöda? Är en fråga för sig men en fråga värd att fundera över.

En kommentar som får mig att reagera extra starkt när jag ser Youtubeklippet. Ett Youtubeklipp där en ensam polis misshandlas. Är följande kommentar:

"Seriöst, varför tar inte polisen fram sitt vapen och skjuter dom en efter en? Hans liv var i fara för i helvete. Vem vet vad dessa gjort om han blivit liggandes medvetslös, antagligen fått ansiktet insparkat."

Polismannens liv var inte i fara och han sköt inte. Det hedrar honom! Såväl polismannens som ungdomarnas liv hade kunnat vara i fara. Det beror på något att inte ungdomar och poliser konverserat först förrens det som inte får hända hände. Precis som i Gottsunda, Backa och många andra förorter där dialogen varit ett alltför tydligt problem. Som förslag på lösning ser jag att fler poliser har en kontinuerlig dialog med istället för om ungdomarna. Jag vet att det finns poliser som har en bra dialog med ungdomar till er säger jag – Fortsätt, jätte bra! Men inte bara poliser. Lärare, fritidsledare, coacher och naturligtvis föräldrar är också viktiga drivkrafter för att få bukt med upprorsstämningen som råder i Husby.

Vad vi måste förstå är att det inte handlar om invandrare. Det hela handlar om arga, förvirrade och uppgivna människor. Det handlar om prioriteringar, resurser och politik. Att vi måste prioritera före och inte efter. Om inte vi agerar genom att vägleda, visa ordets respekt innebörd och att vi alla är Svenskar oavsett kulturella eller språkliga skillnader går det såhär, bilar brinner och människor misshandlas.

En annan viktig aspekt är att vi måste visa att vi tror på dessa ungdomar. Att alla oavsett förort har en möjlighet att lyckas i livet, bara viljan och rätt metod finns. Vi måste gång på gång intala dessa ungdomar att rätt metod inte är att kasta sten eller elda bilar. Genom att lyssna på ungdomarna och fördöma förkastliga och kränkande kommentarer från alla sidor. 

De allra flesta i Husby är med all säkerhet sorgsna, rädda och ledsna. Problemet är allvarligt. I en ort ska inte människor behöva hålla sig undan, människor ska kunna leva tillsammans och tillfreds.

Vill vi att detta ska ta slut en gång för alla? Visst vill vi ha en föredömlig framtids generation och inte en bortkastad generation? Då kan vi göra något tillsammans det är jag fullständigt övertygad om.

Återigen alla har ett ansvar, såväl polis, föräldrar skola som Youtube. Inte minst ungdomarna själva. Jag har alltid trott på att varje människa kan förändras och framförallt på möjligheter före segregation som leder till hat. Det ska inte behöva gå så långt att en polis eller att någon blir misshandlad. Eller att vi accepterar hets mot folkgrupp, mordhot eller batongslag. För att citera en människa som betytt mycket för mig och verkligen försökte sätta sig in i mitt perspektiv när jag själv varit stökig. - Jakob du är inte som alla andra men ingen har under några omständigheter rätt att besegra dig för det. Tänk på konsekvenserna och tänk på din framtid för den är viktig. Jag respekterar dig även om jag ibland ogillar dina handlingar. Tänk till!

En av vår tids mest fasansfulla och absurda händelser är förintelsen. Mobbning kan direkt kopplas till förintelsen och andra folkmord efter 1945 då andra världskriget tog slut. Förintelsen är bedrövligt nog inte det enda exempel där synnerligen grov mobbning, tortyr, förföljande, trakasserier och pennalismen har varit direkta redskap i förtryckarens händer.

Direkt genom att man utser hackkycklingar, hackkycklingar som tyvärr genom historien blivit till alldeles för många offer. För att människor förbjuds att vara fria, unika och uppriktiga med exempelvis religion. Idia Amins regim i Uganda där dussintals minoritetsgrupper, trakasserades och mördades. Vilket bidrog till uppemot 500 000 människors för tidiga död. Saddam Husseins blodiga förtryck och massmord av såväl kurder som politiska motståndare. Vilket bidrog till att 180 000 kurder massakrerades av Saddam Husseins mobbning och brutala terror mot enskilda individer i generationer från 1979-2003. Röda khmerernas extremmarxistiska kamp, som bidrog till etnisk rensning av 2 miljoner invånare vilket motsvarade 25% av Kambodjas befolkning. Krigen på Balkan och upplösningen av Jugoslavien är för att bara nämna några fasansfulla exempel på etnisk rensning nära vår tid. Självklart får vi inte glömma bort folkmordet i Rwanda 1994 som krävde närmare en miljon människoliv, under 3 månaders tid utan att omvärlden ingrep. Vi får än mindre glömma det som sker idag, det som ger förtryckaren redskap att fortsätta förtrycka gång på gång. Vi får inte glömma vår egna mänskliga ignorans, det vi kan göra är att agera utifrån den genom att ställa oss själva frågan: Hur kan jag bli en bättre människa och vad kan jag göra? Jag refererar till tidigare inlägg "Om mobbarna i världen får makten vinner diktatorn", 2012-07-20. Om hur situationen ser ut i vår samtid. Än mer nära. För att citera Livia Fränkel som överlevde förintelsen "Förföljelserna börjar alltid med mobbning". Låt mig nu presentera mina främsta 5 anledningar, till varför mobbning är mobbning är historiens främsta fruktan med hopp om att ni läsare bildar er en egen övertygelse.

1. Tystnad - Att ingen ingriper, brist på ställningstagande, ignorans. Folk stänger ögonen och blundar. Egentligen kanske vi bryr vi men när tystnaden gått för långt vågar vi kanske inte ingripa.
2. Bortförklaring – Alltför ofta sprids svepskäl som att det skulle vara den utsattes fel. Att han eller hon faktiskt förtjänar att bli utsatt.
3. Fördomar – När människan inte vet eller tar reda på sanningen drar hon lätt förhastade slutsatser och förlitar sig på rykten. Där av bygger hon upp en ogrundad och farlig uppfattning om tex. en viss person eller folkgrupp oftast minoritetsgrupper. Tex. att alla zigenare själ, att muslimer är aggressiva eller att judar är snåla.
4. Vanvördighet – Brist på etik, moral och respekt för alla människors lika värde. Vilket är en bidragande orsak till i princip all form av mobbning.
5. Oförstånd/generalisering – Inte sällan möts vi människor både offret och förövaren av oförstånd från samhällets sida. Man förstår tex. inte vad det innebär att leva med en diagnos eller hur en förövares situation ser ut och varför det blivit som det blivit för förövaren.

Alla dessa drag kunde jag se i mina mobbares och omgivningens ögon. Jag tror slutsatsen skulle bli det samma om jag frågade Livia Fränkel eller någon annan som överlevt en rensning av människor som sticker ut, människor som är annorlunda och framförallt människor som vågar vara sig själva trots samhällets upprepade misstag frågan: Om hon kände igen dessa drag i sina hatares ögon? För att sammanfatta det hela bryt tystnaden, sluta med meningslösa bortförklaringar som bidrar till fördomar, visa respekt och ta dig tid att förstå. Men för att förstå måste vi också begripa problemet från förtryckarens sida. Mobbning förekommer sällan utan orsak, det kan tex. bero på dystra hemförhållanden eller psykisk ohälsa från förövarens sida.

För en tid sedan skickade jag följande fråga till samtliga partier i Sveriges riksdag och jag vädjade att någon av våra folkvalda politiker skulle svara på frågan.

• Hur tycker du/ ni inom partiet man kan jobba i politiken för att få bukt med diskriminering och kränkande behandling, både i arbetslivet (inkluderar även skolor) och inom offentligheten i övrigt (ute på stan, på nätet osv.)?

Jag har endast fått ett svar från ett enda parti av 8! Partiet är Socialdemokraterna. Är inte diskriminering en prioriterad fråga för samtliga 8 riksdagspartier? Uppenbarligen är så inte fallet och det är skamligt. Om inte diskriminering prioriteras inom politiken, vad prioriteras då?

Å andra sidan vet jag av egen erfarenhet att det inte bara är Socialdemokraterna som jobbar mot diskminering och kränkande behandling. Det finns eldsjälar i näst in till varje parti. All heder åt dessa eldsjälar. Men det ska inte behövas eldsjälar! Diskriminering, mobbning och kränkande särbehandling ska vara självklara frågor att arbeta med för samtliga politiker och medlemmar.

För att citera från socialdemokraternas svar:

"Hej Jakob

Tack för ditt mejl.

Diskriminering är ett allvarligt problem som förhindrar att människors resurser tas till vara. Därför måste all diskriminering motarbetas.

Varje människa är unik, men människovärdet är lika. Alla människor har rätt att bli behandlade med respekt oavsett kön, sexuell läggning eller ursprung.

Vi socialdemokrater accepterar inte någon form av diskriminering –varken på arbetsplatsen, på fritiden, i skolan eller i hemmet. Vi kräver krafttag mot hatbrott.

Vi anser att alla – oavsett ursprung – ska ha samma rättigheter och skyldigheter i arbetslivet. Vår utgångspunkt för att öka mångfalden i arbetslivet är att allas förmågor ska tas tillvara. Kampen mot diskriminering är inte bara en fråga om människors lika värde. Det är också en fråga om att ta tillvara på alla som vill arbeta. Då kan den ekonomiska tillväxten tryggas och den framtida välfärden säkras. Genom tydliga politiska beslut och opinionsbildning kan vi motverka diskriminering och utanförskap i hela samhället.

Vänliga hälsningar

Socialdemokraterna"

Naturligtvis räcker det inte bara med ett typiskt politikersvar. Det är också viktigt att dessa krafttag mot exempelvis hatbrott används i praktiken. En följdfråga och extremt viktig fråga blir därför – hur används riktlinjerna i praktiken? Men ett svar är viktigt, för vi har rätt till svar och jag kräver ett svar från samtliga representanter för alla partier. Annars undrar jag som medborgare, vad som verkligen prioriteras inom politiken och vill gärna ha en motivering till varför diskriminering inte prioriteras. Diskriminering finns överallt i samhället och vi kan inte blunda för diskriminering. S har 112 ledamöter och det glädjer mig att detta parti verkar ta frågorna på allvar.

Ser gärna att fler politiker kommenterar och presenterar lösningar på problemet med diskriminering.

Föreställ er att sortera bort 16 eller 84% av befolkningen. För att vi tänker annorlunda. Eller att tvinga alla att anpassa sig till en fyrkantig eller cirkelformad figur för den delen.

Under mina snart 13 år i skolan har jag aldrig hört en endaste föreläsning om Tourettes syndrom, Autismspektrumtillstånd (AST) eller ADHD i skolan. När det gäller skolan har det rent ärligt knappt diskuterats om diagnoser där överhuvudtaget. Jag vet varför. Jo för att ordet diagnos tyvärr blivit för laddat de senaste åren, mycket tack vare media. Ett exempel, jag har knappt läst mycket om tex. AST i tidningarna. De ynka gånger jag läst i pressen om AST, har rubrikerna alltför ofta varit oväsentliga, fördomsfulla och rent av farliga."Expert: Breivik kan ha Asperger syndrom". Breivik kunde lika gärna ha varit en vanlig människa ett tydligt bevis för detta är domen som blev 21 års förvaring. Varför blev då inte rubriken "Breivik kan ha varit vem som helst"? Tyvärr skapar media alltför ofta en onyanserad och negativ bild av exempelvis diagnosen AST. Att generalisera och att inte fokusera på positiva egenskaper hos människor med olika diagnoser, medför en stor samhällelig risk. Dels ur ett kortsiktigt perspektiv men också ur ett långsiktigt perspektiv.

En bidragande orsak och stor risk till varför personer med eller utan diagnos begår illdåd är långvarigt utanförskap och mobbning från samhällets sida. Mobbning som till stor del beror på dramatisering, generalisering men framförallt okunskap. Att ha en AST diagnos behöver tex. inte nödvändigtvis betyda att man saknar empatisk förmåga. Det kan vara helt och hållet tvärtom. Varför skriver inte media mer om det? Jo för att man inte vågar fokusera på det som är bra med en diagnos, specialintressen, arbetsmoral, ärlighet etcetera, etcetera och den här rädslan existerar endast på grund av okunskap.

Det som skiljer oss med diagnos från övriga befolkningen är hur vi tänker, vi tänker inte alltid fyrkantigt ibland vill vi snarare komma bort från ett hårt, onyanserat, ostrukturerat och fantasilöst samhälle. Därför tror jag vi bokstavsbarn tar till våra  unika metoder tex. cirklar (att vi ofta går runt i cirklar, ser på tvättmaskinen/ saker som snurrar osv.), humor (att vi ofta kollar på roliga serier, individuellt utifrån vår humor och vårat perspektiv), sprallighet (att vi älskar, träna och röra på oss för det behöver vi). Vi försöker och vi lyckas hitta våra alldeles egna metoder för att få vår vardag att fungera.

Vi med diagnoser är naturligtvis också olika människor med olika intressen och förmågor. Även om vi är lika i våra tankesätt och metoder på många vis. Många av oss (men inte alla) får förr eller senare i livet nedsatt arbetsförmåga och orkar mindre. Men för minst lika många av oss är det tvärt om. Vi jobbar tex. och kämpar betydligt mer än många andra (kanske inte på dagen men på natten). För vi gör arbetet noggrant när det passar oss. Det är ju vårat arbete varför ska vi då inte få välja vår tid? 

Det faktum att mobbning är betydligt vanligare hos oss individer med olika diagnoser är också en viktigt del av problematiken kring okunskap. Enligt en undersökning från Statens folkhälsoinstitut (2011-07-11) löper barn med autism, dyslexi eller ADHD 4 gånger större risk att utsättas för mobbning jämfört med elever utan funktionsnedsättning. Rökning, snusning och alkohol blir ofta ett direkt resultatet av självmedicinering som är en väl använd metod hos dessa barn.

En annan konsekvens kan bli att barn som kanske redan har skör empatisk förmåga börjar hata sin omgivning. Hat och och frustration är tydliga tecken när ett samhället misslyckats, med att sprida kunskap och istället blivit stigmatiserat. När man lyckas vända hatet till något positivt först då har omgivningen lyckats.

Dessa följder och konkreta risker beror som sagt på att ordet funktionsnedsättning, fysiskt eller psykiskt handikapp fått en alldeles för stor negativ betydelse i samhället. Det gör att ni alla som inte har diagnos manipuleras till att lita på allt negativt som skrivs om oss, därav tappar tilltron och fokuserar på negativism istället för positivism. En direkt följd av detta blir att människor börjar hata oss som lever med dessa karaktärsdrag, istället för att arbeta fram en tillvaro som passar hela samhället och inte 84 eller 16 % av befolkningen.

Bakgrunden till detta är återigen okunskap. Att de som hatar inte lär sig, vad det tex. innebär att leva med en diagnos och hur man tänker då. Istället för att bryta hatet genom att sprida kunskap, öka samhörighetskänslor (från olika perspektiv), medvetenhet och framförallt inte skuldbelägga någon fortsätter hatet i detta fall mot den enskilde individen att öka i gruppen. Den enskilde individen som blir utsatt för hat för att han tex. inte vill slåss som majoriteten av gruppen, även fast han har en AST diagnos (saknar empatisk förmåga) för andra individer riskerar att råka mycket illa ut. Detta inte bara för att ungdomarna saknar kunskap om hans diagnos, även för att vuxna människor saknar kunskap om hans diagnos. Eftersom de vuxna valt att försöka se en människa med diagnos som ett problem istället för en fördel i gruppen. Därav valt att överhuvudtaget inte kommunicera med personen med diagnos. – Han är ju så säregen.

Mitt förslag är att ni "normala" som hatar människor med olika diagnoser. Istället ställer er frågorna. Hur är det att leva med dessa diagnoser, hur mycket måste en människa med diagnos kämpa för saker som är självklara för mig? Hur kan vi hela samhället förstå de enorma fördelar som finns med en diagnos? Vad kan vi göra för att öka acceptansen och minska fördomarna? Är det rimligt att sätta sådana rubriker och att inte sprida mer kunskap om funktionsfördelar i skolan?

Till er som inte förstår vill jag säga - Försök att förstå oss bokstavsbarn, vi är inte handikappade och vi är inte mindre värda. Visserligen tänker vi annorlunda men snälla försök sätta er in i vårat perspektiv. Vi vill att ni förstår därför försöker vi också förstå hur ni tänker. Ibland är det sannerligen svårt. Jag skriver detta för att jag vet, för att jag har upplevt stor okunnighet inom området och för att jag vill lösa problemet. Inte för att jag är bitter.

Enligt Handikappombudsmannen uppger 16% av befolkningen att de har något funktionshinder eller funktionsnedsättning.