Saknar inte karsudden

Sitter här i min lägenhet och myser. Haft en underbar semester med familjen med ännu fler minnen och upplevelser.☀️Tänker att jag verkligen inte saknar Karsudden (förutom vissa kompisar, att spela kort, att surra och så fanns det ju väldigt bra personal.) Även om jag upplevde att viss personal var extremt fyrkantig. Med vissa onödiga regler som jag skrivit om tidigare på min blogg. 

Men jag saknar inte att vara inlåst varje kväll efter klockan 19. Eller att gå ut och rastas i stora burar två halvtimmar om dagen. Att inte kunna gå ut och springa, visserligen kunde jag springa men det fanns liksom ingen motivation i den miljön och nu efter att det byggts stängsel har dessutom frigångsområdet blivit ännu mindre! Saknar inte alla konflikter och draman. Då vissa människor kunde få för sig saker som inte stämde. Och jag saknar definitivt inte alla corona restriktioner. Saknar inte att inte kunna åka på semester. Saknar inte personalens "ner med fötterna från bordet". 

Ute i friheten kan jag nästan göra precis som jag vill. Frihet under ansvar och det är jag tacksam för. Men jag är också tacksam att jag hamnade på Karsudden för jag lärde mig att inte begå nya brott. I augusti är planen att jag ska överflyttas helt från Karsudden till Löfvenströmska sjukhuset och öppenvården där. Där jag tycker att personalen är riktigt bra och flexibla. Personalen där har mycket empati och förståelse. Nu får vi bara hoppas att jag får en lika bra läkare som jag har idag. Och att vården kan avslutas helt så småningom.