Fler terapihundar som arbetande individer inom vård och omsorg

Hunden har länge varit ”människans bästa vän”. Samstämmig forskning visar att tamhundar, sedan 12 000 år tillbaka i tiden spelat en extremt viktig roll för människans utveckling. I Sverige har man funnit gravar, av hundar sedan 7000 år tillbaka i tiden. Idag har ungefär 600 000 hushåll i Sverige hund. Från början var hundens roll som nattvakt viktig i ett något outvecklat samhälle. Det ryktas om att den första hunden tämjdes, genom att jägaren belönade hunden för hennes duktiga ledaregenskaper då viftade hunden för första gången på svansen åt människan. Annan forskning visar att valpar i alla tider har väckt en stor glädjer hos människan, rent naturligt.

I likhet med människan kan dock varje hund bli farlig om denne behandlas på fel sätt. Tusentals fall av hundbett rapporteras varje år till sjukvården. Det beror oftast på att hunden uppfostrats i en pressad miljö, blivit utsatt för hot eller känt sig rädd. Det kan också vara stora skillnader på aggressiviteten inom olika hundraser. Därför är det viktigt att man har kännedom om varje specifik ras, dess likheter och skillnader. En hund som används i arbetande syfte för en människas välbefinnande ska alltid vara välutbildad, välbeprövad, testad och garanterat ofarlig.

Med rätt metoder blir de allra flesta tama hundar en del av flocken, och ser människan som en typisk ledargestalt. Eftersom hundarna får mat, motion och i princip alla sina behov tillfredsställda av just människan. Utan människan ingen överlevnad.

Idag är hunden mycket mer än bara ett redskap, hunden är många människors bästa vän, en väl utvecklad intelligent varelse såväl rationellt som medkännande. Tack vare människan som genom olika metoder tex. belönat och berömt hunden. Hunden har också på senare tid börjat understödja människan i läkande syfte. I dagens något inåtvända samhälle viftar hundar ständigt på sina svansar, till fördel för många människor och till nytta för många hundar. Förhållandet till hunden är sannerligen ömsesidig. Det är inte så att man vanligtvis utnyttjar hundar i dagens samhälle, även om många hundar och djur tyvärr far illa.

Det har varit en angelägen debatt om terapihundar den senaste tiden. Med anledning av just den debatten skriver jag det här inlägget.

Jag har själv vuxit upp med två, på senare tid dessvärre en hund. Jag kan bara intyga att hundarna många gånger varit mina allra bästa vänner. Faktum är att mina hundar aldrig varit fiender i relation till mig. Dessa fantastiska individer har funnits där med ödmjukhet, instinktivt skyddande och deltagande. Utan att döma eller skälla på mig, trots upprepade felsteg i livet. I vått och torrt. Utan tal men med otrolig förmåga att förstå och bemöta mina känslor med respekt för mig som människa. Kanske är det genom hundarna jag lärt mig den sanna innebörden av ärlighet.

Jag har också vistats på ett behandlingshem, på grund av mina missbruksproblem. Även om jag omgavs av fina människor under min behandling, hade jag jag önskat att jag fick möjligheten att ta del av en specialutbildad terapihund. Ytterligare en expert, som definitivt inte hade kunnat hjälpa mig rent konkret och fullständigt. Men hunden hade i varje fall varit en trogen vän som olikt människan aldrig drar någon slutsats eller klandrar. Jag är fullständigt övertygad om att varje människa behöver någon som endast iakttar, lyssnar och bryr sig.

Jag basera inte bara detta inlägg på fakta som jag läst, känslor och egna upplevelser. Jag har också sett exempel på autistiska barn, som faktiskt växer, vågar och får en bättre självbild med hjälp av hundar.

Jag tycker därför man borde införa terapihundar som progressiva resurser på varenda behandlingshem/ vårdhem i Sverige. Det lönar sig både ur ett kortsiktigt och långsiktigt perspektiv. Jag tvivlar inte en sekund på att både personal (som inte sällan har en tuff vardag) och patienter får ut oerhört mycket positivt av hundarnas närvaro.

Vi får dock inte glömma bort att det finns människor som är allergiska eller är rädda för hundar. Självklart ska bedömningen göras utifrån brukaren och personalgruppens specifika behov. Vi borde sträva åt målet att åtminstone en enhet på varje större behandlingshem/ institution, vårhem har hundar som kognitiva arbetande individer. Om det nu behövs en eller flera djur ska naturligtvis utredas.

Enhetschefer, kommuner och landsting. Utbilda en eller flera terapihundar nu! Tveka inte.

”Jag växte upp med två hundar. Mina hundar kom att betyda mycket för mig. Tilda och Tisja var båda två av rasen engelsk cockerspaniel. Jag fick schyst kontakt med båda hundarna och gick ofta långa promenader med dem. De förstod direkt när jag kände mig ledsen eller glad och idag är jag tacksam för detta deras inbyggda sinne. ”

Citerat ur min bok: ”Sanningens ord, 2011”.

http://www.popularhistoria.se/artiklar/vilda-vanner/