Vi har alla ett ansvar!

Skolor, företag, föreningar och inte minst privatpersoner. Alla bär vi ansvar för vad som sker i samhället! Vi måste våga se den verbala i mobbningen, precis lika mycket som när det fysiska våldet används. Faktum är att kommentarer, elaka ord, trakasserier, slag, och förföljelser är direkta resultat när någon inte agerat. Hatet som successivt odlas fram och i princip alltid riktas mot en enskild individ är ingen bagatell. En förolämpning, rasistisk kommentar eller annan kränkning är början på en plan. En plan som en bitter, ängslig eller rädd människa smider för att försöka säkerställa sin egna position på någon annans bekostnad. Vi hela samhället måste visa att det mobbaren gör inte är rätt, att individen som utsätter andra vare sig blir säkrare eller vinner respekt på det. Hur gör vi det? Jo, vi agerar när vi ser. Det bästa är om vi agerar så fort vi hör ett ord som vi märker att inte mottagaren uppskattar.

Det absolut vanligaste försvaret mot mobbning är "Han var ju konstig". Förresten det är inget försvar, det är en feg och klumpig ursäkt till ett respektlöst beteende. Därför måste varje arbetsplats kontinuerligt jobba med värdegrundsfrågor, jämställdhetsfrågor samt etik och moralfrågor. Det räcker inte att prata om det en gång per termin. En likabehandlingsplan måste hela tiden följas upp. Därför menar jag att det är viktigt med fortlöpande och fler föreläsningar. Som följs upp av kurser med potentiellt utbildningsmaterial.

Vikten av alla människors lika värde, rätt till omtanke, uppskattning och respekt blir än mer viktigare i dagens samhälle.

Upploppen i Göteborg innan jul är ett klockrent exempel på hur vuxenvärlden misslycklats med att se och visa ungdomarna vilket beteende som inte kan tolereras. Ett konto där flickor och unga pojkar hängts ut som "horor". Bilder som jag tänker att någon eller några vuxna måste ha sett men inte reagerat på. Eller så hänger vissa inte med i utvecklingen alls! Vilket resulterade i frustation och rasande ungdomar. Men det handlar inte bara om vuxenvärlden det handlar om attityder och att alla måste se skillnaden på vad som är okej och vad som inte är okej.

Ett annat exempel som fick följande kommentar av skolverkets utredare "det mest fasansfulla vi sett" är fallet Måns Jenninger. Måns föddes 1991 och växte upp i Lerum utanför Göteborg. Måns blev bara 13 år. Måns tvingades utstå fem plågande år av mobbning. Familjen har efteråt anmällt skolan till skolverkat. Skolverket riktade skarp kritik till Lerums kommun där pojken gick. Personal på två olika skolor hade enligt skolverkets utredning mycket god kännedom om  den mobbning Måns utsattes för men valde att ignorera den. Både kommunen och skolledningen vägrade att ta på sig något som helst ansvar. Idag finns det en minnesfond till minne av Måns Jenninger.

Just vuxenvärldens svek och bristande ställningstagande är tyvärr ett vanligt beteende inom skolvärlden. Inte bara i skolvärlden, bristen på ställningstagande är stort i övrigt vuxenmobbningen är skamlös stor. Jag får mail och samtal från människor 2012/2013 som talar om hopplöshet, att ingen gör något för att ingen ser problemet. Så länge jag får dessa samtal och mail kommer jag att fortsätta kämpa för att alla ska ta sitt ansvar!

Min fråga till er är sker det något konkret arbete mot mobbning, ser du det på din skola eller din arbetsplats i så fall hur? Eller inte?