- KOM DU ÄNGSLIGA SJÄL, KOM ... HOS MIG FÅR DU LUGN OCH RO.

JAG KOM TILL LJUSET, MEN NÅGOT KALLADE PÅ MIG FRÅN NÅGONSTANS.
JAG FÖLJDE EFTER DEN LOCKANDE, VÄNLIGA RÖSTEN. VÄGEN VAR LÅNG OCH LEDDE MIG TILL EN GROTTAS MÖRKA DJUP.
KALL, OJÄMN, HÅRD MARK, OCH TILL EN BÖRJAN GRÅA VÄGGAR.
KOM ... KOM ... FÖLJ MIG. JAG BLEV GUDOMLIGT VARM I SJÄLEN ... SOM ALDRIG TIDIGARE.
HÄR VILLE JAG STANNA. ALLTID!

- KOM FÖLJ MIG ... JAG FÖLJDE TRYGGT DINA SPÅR PÅ HÅRD, OJÄMN MARK.
KOM ALLT LÄNGRE IN I GROTTAN OCH DET BLEV KALLARE OCH MÖRKARE, NÄSTAN SVART.
GROTTAN VAR STÖRRE ÄN TIDIGARE ... KÄNSLAN AV ATT NÅGOT SER OCH FÖRSTÅR FYLLDE MIN KROPP OCH SJÄL.
SÅ DÄR VILLE JAG ALLTID KÄNNA.
ALLT BLEV VARMT, VITT OCH LJUST ... GOLVET MJUKT OCH JÄMNT.
JAG DANSADE OCH VAR FRI. LÄNGE ... LÄNGE!

- KOM KÄRA VÄN, KOM ... FÖLJ MIG. VARFÖR? VILLE STANNA, HÄR VAR JAG TRYGG.
TILLIT OCH KÄRLEK SPRUDLADE SEDAN GENOM MITT INRE. JAG FÖLJDE LÄNGRE OCH LÄNGRE IN I GROTTAN.
KOLSVART OCH OJÄMN, VASS STENMARK. MIN SPRUDLANDE LYCKA TILL SJÄL DALADE SOM SNÖFLINGOR,
SOM SEDAN BLEV LAVINRAS. BLEV RÄDD LITE, VILLE TILLBAKA TILL TRYGGHET ... VAD DET NU VAR...?
- KOM... DU ÄR TRYGG MED MIG. DEN LOCKANDE RÖSTEN SKAR SOM KNIVAR I BRÖSTET OCH BAND SIG SOM EN KÄGLA I MIN SJÄL.
INGEN ÅTERVÄNDO I MÖRKRETS GROTTA.

- KOM ... KOM ... DIG HAR INGEN ÄLSKAT SOM DEN SVARTA GROTTANS MAKT.
INGET LJUS, INGEN DANS, INGEN LYCKA, INGEN TRYGGHET, INGEN MJUK MARK, INGEN FRIHET...
BARA RÄDSLA.

- KOM ... KOM ... JAG LOVAR DIG EVIG KÄRLEK I MÖRKRETS GROTTA.
MIN FRUSNA SJÄL VAR BLOTT ETT SKÖRT LÖV SOM VINDEN FÖRDE VART DEN VILLE.

- KOM MITT BARN, FÖLJ MIG DU BEHÖVER MIG ... DU KAN INTE LEVA UTAN MIG.
MIN KROPP OCH SJÄL VAR DÖD OCH TRYGGHETEN I DEN MÖRKA GROTTAN VAR BLOTT FÖRLEDANDE OCH FALSK.

EN RÖST HÖRDES FRÅN NÅGONSTANS, EN VARM OCH KÄRLEKSFULL RÖST FYLLDE MIN DÖDA KROPP OCH SJÄL.
- KOM ... KOM ... MITT ÄLSKADE BARN.
JAG FÖLJDE MED, MEN INTE LÄNGRE IN I GROTTAN ... NEJ, RÖSTEN LEDDE UT ...
UT FRÅN DEN MÖRKA OCH KALLA GROTTANS KVÄVANDE MAKT.

Anonym, mars 2012