Under hösten 2010, ljög Chefen mig rätt i ögonen. Hon påstod att en annan kollega inte släppt igenom min körbok. Jag fick senare veta att det var Chefen som sprungit i korridoren uppe på kontoret, viftat med min körbok och skrikit att detta kan jag inte acceptera! (två flickor på kontoret såg detta). Det var inte kollegan som nekat släppa igenom boken utan chefen själv. Att det bara var Chefen som hade makten att godkänna boken eller inte godkänna den. Ifrågasätter man inte om man vill ha något skrivet.

I juni skrev jag om hur jobbigt det var på Kumlinge en sommarvecka, det har jag inte fått något svar på. Jag skrev också en insändare till ledningen och ville ha respons på den. Inget svar. Jag skrev även och berättade om hur jobbigt det varit med Henri, vikarien som under vintern avvikit från sitt arbete på Brändö. Inget svar. Jag klippte bort namn och födelsetid. Och skrev frågan; direkt på journalkopian; får man skriva såhär i en journal? NEJ inget svar!! Saken: den att journalen innehöll svordomar. Nu har det hänt så mycket så jag tar kontakt med ledningen i gen, och får rådet att ta kontakt med personalhälsovården eller hellre min Chef. Min chef som kränkte mig!

Vid årets semester (mitten av sept. till mitten av okt.) blir jag uppring av min förman och detta mitt under semestern! Hon presenterar sig som; (Figurerat namn) från Godby rådgivning. Precis som om jag inte skulle veta vem det var som ringde? Ska man inte som arbetstagare få ha sin semester i lugn och ro? Måste en förman ringa under pågående semester och ljuga?

I år igen får jag min resa delvis förstörd på grund av telefonsamtalet och att jag blir ombedd att tänka på vad jag vill säga på mötet den 19/10, min första arbetsdag. Ytterst kränkande att bli uppringd under semestern. Min kollega hade hur bra som helst kunnat boka färja och förmannen hade kunnat ringa mig min sista semesterdag, 18/10. När vi möts chefen och jag: frågar hon - hur resan varit? Jag känner starkt att detta var ett spel för gallerierna och svarar hövligt men kort - tack bra.

Detta möte, den 19/10, innehöll definitivt inte det som vi blivit underrättade. Efter möte blir vi skärgårdshälsovårdare uppmanade av chefen, att ta kontakt med tidningarna, men hon vill veta vad vi skriver. Jag skickar vår skrivelse till min chef men får inget svar – inget ovanligt för mig vid denna tid. Visst tycker man att en tjänsteman ska kunna svara, eller ge till känna att hon/han fått mailet? Vi, skärgårdshälsovårdarte, blir av en viss person uppmanade att skriva till ledningsgruppen. Jag har ringt upp chefen och sagt att det är svårt att sammanföra alla hälsovårdarnas tankar och önskningar. Senare skriver jag mail; "om jag ska skriva till ledningsgruppen så gör jag det i eget namn".  Inget svar. Under hösten, den 26 okt, skriver jag ytterliggare mail till min chefen. Jag skriver bland annat att det sombeslutats på mötet kommer att medföra mer arbete för oss hälsovårdare. Inget svar. Direkt efter min semester kommer ett mail från Chefen, ett mail som jag upplever, diktatoriskt och hårt. Direkt efter min semester, nu i höst, skrev jag ett nytt mail till chefen, om ändrade turer på arbetslistor pga. av en nära släktings död och begravning. Inget svar.

Veckan före skärgårdhälsovårdarmötet, den 18/11, insjuknade jag i influensa, fick feber, och högt CRP + jobbig hosta. Läkaren i skrev ut Antibiotika den 19/11, men min chef tyckte ändå att jag kunde ta jouren under helgen. Jag blev sjukskriven från och med måndagen den 22/11 till och med söndagen den 28/11. Detta sjukintyg lades i chefens fack, av en sköterska under tisdagen. Jag var så dålig, tog mig hem för att få hjälp av min man. Jag sov från måndag kväll till fredag (förutom att gå på toan och försöka dricka). På fredagsnatt skrev jag en lapp till min man att han skulle väcka mig så jag kunde ringa läkaren före 9.00 på morgon. När jag talade med läkaren blev jag sjukskriven till och med tisdagen den 30/11. Jag ringde Chefen och frågade om hon kunde ta jouren på tisdag kväll. Min förhoppning var att min förman skulle ta kontakt med mig då hon såg mitt andra sjukintyg, jag orkade inte ringa. Natten till måndag blir jag sämre, kan inte andas, har en oerhörd hosta och är täppt i bihålorna. Jag får en akuttid 14.40. Direkt efter det besöket, ca 15.20, skriver jag ett SMS till Chefen att jag blir sjukskriven veckan ut, till och med den 5/12. Jag skriver på hennes privata telefon för att hon säkert ska få mitt SMS. Då klockan var mycket. Onsdag morgon, 1/12, ringer en kollega till mig, chefen är i hennes andra telefon. Chefen har fått ett sjukintyg från mig på mailen, hon har ringt mig utan svar. Chefen undrar varför ingen svarar. Jag har svårt att prata eftersom jag inte får luft, men försöker svara på chefens fråga. Jag tar mig till köket,, där ligger min telefon. Inget missat samtal från chefen och inte från någon annan! 

Jag väser ut, i min ensamhet där i köket, ”galla” över chefen som ljuger IGEN, hon har inte ringt mig!

Jag orkar mig några dagar senare upp till datorn och skriver till chefen. Jag skriver att en klocka borde ringt hos henne efter andra sjukintyget.

Detta svarade chefen; HEJ Marie-Anne! Sjukskrivningar bör alltid meddelas och diskuteras med någon av förmännen så att vi kan försöka införskaffa vikarie och är medvetna om hur verksamheten hålls öppen! MVH  

Svaret är för mig konstigt eftersom vi diskuterat hur vi ska göra vid insjukningar. Jo sätta lapp på luckan bara är beskedet vi fått. Chefen har under flera år talat om ”framtidsverkstad” på min arbetsplats, mest för att tala igenom förenklingar i arbetet.

Detta har inte blivit av.

Så kommer det ibland; jag är ju er chef... du, mina anställd – främmande för andra då Chefen alltid säger 'mina medarbetare' och 'mina kollegor' till andra personer.

Som anställd fick jag inte ha några egna tankar och åsikter tillskillnad från mina "medarbetare. Jag blev också mycket kränkt vid flera tillfällen (Bland annat löneavdrag) av min chef. 

Chefen grattade mig heller inte på min, 60-års dag i våras trots att vi sparat till en 60-åring på hösten -09 och en födelsedag på våren -10. Men min födelsedag fanns tydligen inte med!

Sist men inte minst, före första årets julfest och efter att chefen blivit chef sa hon till mig; "du jobbar ju så visst ska du komma med på julfesten. Du stänger bara och städar!"