Vilket är värst? Att de ringer från skolan och säger: Nu står det pojkar på pass vid alla ytterdörrar och ska ta din son när han går hem – kan du komma hit? Att få färgfläckar på fönstren när de skjuter med pistoler, att brevlådan försvinner och hamnar i skogen. Att de skriver obscena ord på busshållplatsen helt riktade mot min son? Att de är 5-6 som väntar på honom när han cyklar hem , tar tag i pakethållaren och försöker stoppa honom samtidigt som de skrattar? Att de snor hans cykel, så när han väl vågar lämna skolan är cykeln borta. Detta har bara hänt 3 gånger i och för sig.. Cykeln kom aldrig tillbaks – jag fick köpa en ny varje gång.

Eller att få åka till akuten och sy när de slagit honom? Sorgen man känner när man tittar in i hans ögon och ser ilskan över att han ska gå till skolan i morgon och banne mig klappa till allihop även om de är 15 och ett år äldre – så här gör ni inte mot mig tänker min son. Rädslan jag känner för att han ska göra sig olycklig på dem en vacker dag är obeskrivlig. 

Eller att göra 4 polisanmälningar på 4 år – för att de är 5 personer som slår honom med käppar när min son är 8 år och de andra 9 år och uppåt? Min andre son kommer hem och skriker: Mamma – de slår ihjäl honom!

Eller att träffa de andra föräldrarna? De mindre begåvade personerna man träffar – jag som ensam mamma träffar minst 2 föräldrar per mobbande unge, de är alltid minst 6 mot en. De säger: Din son retade våra barn – att de slår tillbaks är bara pojkstreck. Din pojke börjar alltid – han retar våra ungar, han har till och med varit uppkäftig mot en av ungarnas mormor!
SÄKERT! (Ironi)
Min son har Aspergers, inga kompisar, ett bokstavsbarn och att 15 ungar slår ner honom så att jag får åka till akuten med honom och sy i ansiktet är SÄKERT pga att han gått runt och retat upp era ungar, varit katig och tiggt stryk!

OJA! Det har jag alltid insett – det tror jag verkligen att han gjort!
Framförallt med tanke på att skolan klagat på honom i 9 år för att han aldrig pratar, han är helt tyst (autismspektrum) – era ungar har han säkert retat upp – skällt på era ungars mormor! – Det är förmodligen den enda gånger han pratar utanför vårt hus – men, Yes det tror jag verkligen på!

Sensmoral: Det är inte de andra barnen det är fel på – det är deras föräldrar!

Mamman har valt att vara anonym, 28 december 2011