Allting började när jag var liten och gick på dagis!

Jag var den lilla ungen som var bråkstaken i gruppen, jag skulle alltid slåss och bråkas med folk! Dagisfröknarna ville att jag skulle gå till en psykolog och kolla upp mig, se om det var något fel på mig men de hittade inget fel på mig inte. Åren gick och jag blev ännu mer bråkigare. När jag gick i 2an blev det bara värre och värre, socialen blev inblandad de ville ta mig. De tyckte att det var mina föräldrars fel att jag var en bråkstake, att de hade uppfostrat mig fel. Jag blev äldre och socialmötena minskade bara mer och mer. Jag trodde att jag slapp de, men myndigheterna kom tillbaka efter ett tag.

Jag var 12 år gammal, jag kommer aldrig att glömma det! Det var någon gång på hösten, på väg mot vintern. Det var sent på kvällen och jag var ute, min killkompis smsade mig och bad mig komma hem till honom. Det gjorde jag med. När jag väl kom så var han inte där, det var hans storebror som hade tagit hans mobil och smsat till mig. Jag fick inte gå därifrån. Han var ensam hemma med sin killkompis. De hade slagit vad om vem som fick mig i säng först, min killkompis bror tvingade in mig på en toalett. När jag väl stod där var jag livrädd och visste inte var jag skulle ta vägen! Han höjde rösten mot mig och sa "sug av mig" Jag vågade inte säga emot, jag stoppade in hans håriga äckliga kuk i munnen, jag var livrädd och grät. När han väl var klar, bad han mig att svälja, jag skakade på huvudet men då hotade han mig. Gjorde jag inte det skulle han slå mig. Jag hade inget val, jag gjorde det! När han väl hade kommit, låste han upp. Jag tog mina saker och sprang därifrån alldeles gråtandes. När folk fick reda på det, visste hela orten om det och någon jävel berättade det för en lärare, läraren ringde våra föräldrar och socialen. Det var ord mot ord, ingen trodde på mig, alla sa att jag bara hittade på det för att han skulle få skit!

Socialen blev inblandade återigen. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag fick panik och det var där allting började. Jag fick självmordstankar. Jag försökte skära mig, det blödde men inte tillräckligt mycket. Jag försökte att ta överdos, jag tog pappas tabletter (waran som är blodförtunnande). Jag spydde bara upp tabletterna. Absolut ingenting ville funka, jag var så trött på livet.

Någonting förändrade min nedstämdhet, jag träffade kärleken i mitt liv. Han gav mig en anledning till att vilja leva. Han var så underbar, tills någonting hände.

Efter att vi hade varit tillsammans i 9 månader blev han ett svin. Han tvingade mig att göra saker som man inte ens kan tänka sig. Han tvingade mig att stoppa upp en ciderflaska upp i fittan, dricka mitt egna mensblod, skicka nakenbilder på mig själv minst 2 gånger om dagen. Jag fick inte vara med mina vänner, rättare sagt jag fick inte ha några vänner, jag fick inte sminka mig, jag fick inte platta håret, jag fick inte sitta vid datorn och jag fick inte umgås med min familj. Det enda jag fick göra var att ligga i sängen, kolla på tv och prata med honom i telefon. Ändå kunde jag inte släppa honom, han var allt jag hade! När jag väl fick modet att lämna honom, bröt jag ihop minst 2-3 gånger om dagen. Jag vet inte varför men faktum var att jag inte klarade mig inte utan honom. Hur märkligt det än låter. Han var allt jag hade, jag var verkligen ingenting utan honom.

När jag lämnade honom började jag knulla runt, först hade jag bara haft sex med mitt ex, tillslut var det över 5 stycken! Jag visste inte vafan jag höll på med. Varenda gång jag kände mig ensam och ledsen låg jag runt med killar. Folk började snacka skit om att jag hade legat med över 100 killar, att jag sålde mig på gatan jag blev stämplad som hora! Egentligen mådde jag väldigt dålig, jag kände mig inte ensam när jag hade sex. Jag mådde bra av det för stunden kände jag mig "snygg & betydelsefull". Men sedan kom ångesten. Vad har jag gjort? Ungefär som när man tar droger. Folk trodde att jag var en hora, folk trodde att de kunde våldta mig bara för att jag "knullade runt". Jag var 14 år gammal, andra gången jag blev våldtagen och jag trodde att det var normalt då. Jag fick klamydia! Jag vågade inte berätta för någon att jag blivit våldtagen igen. Jag var livrädd och övertygad om att ingen skulle tro mig igen. Skulle jag verkligen orka gå igenom att bli kallad för lögnare igen? Nej, jag hade inte klarat av det. Det fanns inte någon som kunde hindra min övertygelse om att jag var värdelös, den var för stark. Jag skulle inte klara av att möta döden som det kändes för mig.

Sommaren 2008 blev jag misshandlad i skolan. Det var en tjej. Hon gick fram till mig och började bråka, hon hade ingen anledning att gå fram och börja bråka med mig, men hon gjorde det ändå. Jag och mina två bästa vänner skulle till fysiklektionen, vi skulle gå in till skolan. Plötsligt kommer hon fram till mig, hon höjde rösten och började putta på mig. Min bästa vän hade civilkurage nog att gå emellan.
Min kompis frågade – vad har hon gjort dig?
Hon svarade – hon har snackat skit om min tjejkompis
Detta hade jag naturligtvis inte gjort! Tjejens kompisar började skrika öknamn åt min bästa vän. De brottade ner henne på marken. De tog strypgrepp om min kompis så att hon får märken. Jag försökte att hjälpa min vän (jag tappade min sko) men utan resultat. Lyckligtvis släppte de min vän innan hon förlorat medvetandet. Folk står runtomkring och kollar på medans allting inträffar!

Efter ett tag kom lärarna och vi gick därifrån. Tjejen sprang efter mig och hon fick in en spark på smalbenet så att jag ramlade ner på marken, men då kom min f.d. fransklärare. Hon tog med mig in till personalrummet så att vi kunde prata om vad som hade hänt. Jag förklarade vad som inträffat. Efter en stund så gick jag på lektion. När lektionen var slut så skulle jag gå och träffa min bästa vän som hade kemi. När jag väl såg henne så var hon helt röd runt halsen. Jag sprang fram till henne och började att gråta. Jag förklarade för henne hur tacksam jag var för att hon fanns där för mig. Senare på dagen satt jag och mina två killkompisar i innegården. Då plötsligt såg jag hur tjejen som gett sig på mig under dagen gick förbi med två kompisar. Jag bara struntade i henne. Hon kom ändå fem minuter senare med ungefär 9-10 kompisar. Hon gick ut och sparkade på min stol så att jag ramlade ner på marken. Hon satte sig över mig och tog strypgrepp om mig, medans hennes lillasyster tog tag i mina ben och hennes kompis fick grepp om mina händer så att jag inte  skulle kunna putta bort henne eller något. Hon sa "slog du mig?" flera gånger om. Hon sa att jag skulle ta tillbaka allt jag berättat för lärarna men jag vägrade. Hon började sparka mig vid revbenen, smalbenen och låren. Efter att hon hade matat mig med stryk så började hon ta strypgrepp om mig igen så att jag inte kunde andas. Hon tog strypgrepp om mig i ungefär 30 sekunder. Medans mina två killkompisar bara satt och kollade på. Som tur var så hörde min f.d. fransklärare att någon skrek. Hon kom springandes ut och tog tag i tjejen. Hon puttade undan henne, men då försökte tjejen putta bort läraren så att hon skulle kunna slå till mig. Då kom som tur var en annan lärare med mer personal. Jag kunde inte andas, jag var helt stel och visste inte vad jag skulle göra. Läraren tog med mig in till ett vilorum, så att jag kunde få lägga mig ner och hämta andan. Hon frågade - om jag ville ha någon där med mig? Jag svarar - tre personer. Läraren gick och hämtade dessa personer. När de väl såg mig började min bästa kompis att gråta. Ungefär 20-30 minuter efteråt fick jag reda på att tjejen hade blivit utslängd och avstängd i 2 veckor. Jag och min bästa kompis gick till skolsköterskan så att jag kunde visa märkena, så att de inte skulle tro att jag ljugit igen. Sju månader senare så blev det rättegång. De förväntade sig att jag skulle komma ihåg exakt allting. Det som hände var att hon fick socialen efter sig, men jag visste att socialen inte skulle göra någonting! Efter detta så bytte tjejen skola och jag har inte sett henne sen dess. På så vis fick mobbningen ett lyckligt slut men för mig var det inte över.

Sommaren 2009 blev jag tillsammans med en snubbe ifrån halmstad. Han rökte på, så jag trodde att jag var cool om jag rökte på, men jag var så jävla dum! Jag började dricka och rökte på varenda dag. Efter lite mer än en månad, så fick jag reda på att jag var gravid med snubben. När jag väl berättade det så tog han det helt okej, men när vi gick ut för att träffa hans kompisar, så gick han ifrån mig och skulle "prata" med kompisarna. Han berättade kompisarna, dem kom emot mig. Han bad dem att slå mig i magen, så att jag fick missfall. Och det gjorde de också. Jag bara låg där och tog emot sparkarna, jag kunde inte göra så mycket då!

Vintern 2009 så blev jag gravid återigen, med en annan kille som också höll på med droger. När jag väl berättade det för honom, så blev han så himla glad. Men han hade den oturen att han satt inne, så han hann aldrig känna när ungen sparkade i magen eller någonting! Jag försökte hålla huvudet högt och försöka vänta, men det var inte så lätt som jag trodde. Jag började sakna killen mer och mer för varje dag som gick, men kunde inte göra något åt saken. Så jag och mina kompisar skulle gå ut och fira. Vi åkte till en fest, jag drack inte om ni tror det. Jag fick nöja mig med cola och fanta. En tjej kom fram och hällde sin drink över mig, helt oprovocerat. Vi börjar ju såklart bråka, sen så bara drar hon. Hon kommer tillbaka med sin pojkvän. Han börjar bråka med mig, så jag började förklara och så säger han världens mest olämpligaste sak! "Din jävla smutsiga hora, du är typ 12 år gammal och du är gravid. Vet du ens vem farsan är, din jävla slyna?" sa han. Jag blir förbannad och skriker åt honom! Då börjar han slå mig och det kändes som att någonting inuti mig gick sönder, det enda jag kom ihåg efter det var att jag låg i min säng och var helt svettig. Mina föräldrar förklarade för mig att jag hade fått missfall ännu en gång. Jag ville inte tro att det var sant, men jag visste att de inte ljög om det. För sådant ljuger man verkligen inte om! Jag kunde inte fatta varför detta just skulle hända mig. Två missfall på ungefär ett halvår, skulle jag få stå ut med detta hela mitt liv? En del av mig själv gick sönder, jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag visste att det skulle ta tid att smälta, men jag kunde inte göra något annat. När jag berättade det för pappan till ungen, så blev han hysterisk, efter att han hade lugnat ner sig så berättade han att han hade gjort en låt till mig och ungen. Jag började gråta när jag hörde det och visste inte vad jag skulle säga. Det tog inte ens en månad, sen så var det slut mellan oss, så äkta var det.

Sommaren 2010 åkte jag och min bästa vän på fest vid en sjö som heter Skärshult, sjön ligger 5km utanför Hyltebruk. Det var där jag träffade han. Han var också så himla vacker och jag fattade inte hur en sån vacker kille skulle vilja ha mig.. Kvällen gick och det var super trevligt, tills både han och jag var tvungna att gå. Jag fick panik för att jag inte hade sagt ett ord till honom. Men som tur var så lade han till mig på Facebook dagen efter. Jag kollade om han var inne. På onsdagen så var han inne, mitt hjärta bankade och jag visste inte vad jag skulle säga, så jag låtsades som att jag inte visste vem det var. Efter att vi hade pratat i ungefär 10-15 min så fick jag hans nummer och vi smsade och bestämde att vi skulle ses på fredagen. När det väl var fredag så var jag så himla nervös så att jag höll på att spy. När han hade kommit till Hyltebruk, så gick jag dit han var. Han var ju såklart hos mitt ex, det var lite "pinsam tystnad". Efter en halvtimme så kom min bästa vän och hennes tjejkompis, då blev han helt kaxig mot mig, så jag tog mina cigg och gick ner och rökte. Han kom efter mig och frågade vad det var, så förklarade jag. Det var min första kyss ifrån han, jag trodde att jag svävade. När klockan började närma sig 01.00-02.00 började jag röra mig hemåt. Dagen efter så träffades vi igen. Vi fortsatte att träffas, jag trodde bara det skulle vara i ungefär 1 månad. Men efter att vi hade träffats 2 månader, så blev det han och jag. Exakt en dag innan hans födelsedag. Det var underbart de första månaderna, tills han började dricka som ett svin, började kalla mig för hemska saker, vara otrogen och började slå mig. Men jag kunde inte lämna honom, jag tyckte om honom för mycket och kände mig för osäker. Jag var otrogen tillbaka så att han skulle få känna hur det kändes, men han lärde sig aldrig. Efter att jag hade fått stå ut med att min pojkvän hade slagit mig och tryckt ner mig i 1½ år, så tog det slut mellan oss. Droppen var när en annan kille puttade in mig i ett hörn i skolan. Han slog mig mot huvudet sedan sa han – om du vore kille så skulle jag ha slagit ihjäl dig. Efter det lämnade jag min ort.

Lisa heter egentligen något annat 7/1 2012

Läs fortsättningen här.