Den här historien är skildrad helt ur Maggies perspektiv, det finns ingen objektiv granskning i det hela. Jag har tyvärr inte haft möjlighet att intervjua och konfrontera de parter jag kritiserar med anledning av den strikta sekretess och anonymitet som råder i Maggies fall. Ingen får under några omständigheter så mycket som ana vem Maggie kan vara. Jag väljer ändå att tro på Maggies historia för jag har sett och upplevt vuxna som inte tror på min historia. Jag finner ingen anledning att betvivla, det Maggie berättat för mig.

Hon kallar sig för Maggie, men heter egentligen något annat. På sin blogg har Maggie valt att anonymt berätta sin historia. En berättelse som handlar om hur en 12 årig flicka successivt börjar sälja sin kropp. En berättelse som handlar om män som tar sig rätten att förstöra en 12 årig flickas liv. En berättelse som handlar om ett samhälle som agerar för sent!

Det är en bitande kall vinterdag, när jag bestämmer mig för att på egen hand intervjua Maggie. Snön har lagt sig på trädtopparna på ett vackert vis, nyanserna talar om hopp och att det trots allt finns optimism i en något övergiven värld.

Maggies historia börjar med att hennes far misshandlar henne både fysiskt och psykiskt, liknande övergrepp som jag hänvisade till i mitt tidigare inlägg om våldtäkt samma mönster, samma svek och samma resultat. 

Maggie berättar för mig att hennes pappa brukade brotta ner Maggie på marken, nafsa henne i nacken och kalla henne för hora. Trots att Maggie berättade vad som hände valde socialtjänsten att gå helt på faderns historia till en början. Maggie bodde själv hos fadern från 11 års ålder eftersom hennes mor varit sjuk en tid.

– Om jag grät var jag fånig, han brukade trycka sina fingrar hårt mot nyckelbenet och slå mig på låret. Jag blev rädd, det kändes obehagligt och jag sa att jag inte tyckte det var roligt. Men pappa tyckte det var roligt.

Ändå ville Maggie bo hos sin pappa för att skydda sin far, annars hotade han nämligen med att inte äta och börja dricka igen. Maggie var helt enkelt rädd för att förlora sin enda manliga "förebild".

Vid 12 års ålder började Maggie sälja sig själv i Webcam, ingen visste till en början om det men det fanns misstankar. Först efter en våldtäkt vid 14 års ålder ingrep sociala myndigheter. Maggies pappa sa att allting var bra, så utredningen om vad som försiggick där hemma lades ned. Ingen frågade Maggie vad som egentligen hände där hemma! Trots att Maggies mamma sa att någonting inte stämde där hemma, så valde ändå socialtjänsten att lägga ned utredningen. Men när Maggies mamma pressade socialtjänsten genom att ringa flera gånger, fick Maggie tillslut samtalsstöd men det gynnade inte Maggie på något vis.

Skolan visste också om att Maggie var i riskzonen, skolan såg t.ex. att Maggie utövade ett självskadande beteende. Maggie berättade om övergreppen i skolan men blev ignorerad.

Åter till den första våldtäkten som inträffade när Maggie var 14 år så här beskriver Maggie det: - Det var en 18 åring som jag hade träffat via nätet som jag var lite små förtjust i. Killen lovade att inte ha sex, ändå hade han sex med mig och jag ville inte. Jag kände mig fruktansvärt äcklig och smutsig. Det var som att hela min värld rasade!

Efter våldtäkten fördes Maggie till södersjukhuset Akut mottagning för våldtagna kvinnor, där gjordes en undersökning. Det tyckte Maggie var jobbigt. Tillsammans med föräldrarna gjorde sjukhuset en polisanmälan i april 2007. Maggie var motvillig.

Maggie önskade att få tala med två kvinnliga poliser, det kom två kvinnliga poliser och förhörde Maggie vilket gjorde att Maggie kände sig tryggare. Det gick fort, polisen visste vem det var som var gärningsmannen.

I december 2008 blev rättegången av. – Det var hemskt, min mamma var med som vittne. Eftersom mamma var hemma när allt inträffade. Det innebar att jag inte kunde ha mina föräldrar som stöd under rättegången.

Maggie berättar om en helg när hon åkte med sin pappa till dalarna. Socialtjänsten hade ringt till pappa och sagt att mamman var inlagd på sjukhus igen. Socialtjänsten vädjade till fadern att inte berätta någonting för Maggie, fadern berättade ändå och fortsatte med kränkningarna mot sin dotter. Maggie ville inte bo hos sin pappa längre.

Först vid 16års ålder flyttade Maggie hem till sin mamma, sambo och storasyster. Då mådde Maggie mycket dåligt. Maggie hade självmordstankar, hennes mamma mådde inte heller psykiskt bra under den här perioden. På grund av detta kom socialtjänsten dit, båda systrarna omhändertogs och placerades på ett jourhem under 2 månaders tid. Där trivdes Maggie jättebra! – Jag insåg hur en riktig familj ska fungera.

Trots vad Maggie nu hade gått igenom fick hon ändå inte möjlighet att komma till ett behandlingshem.

Maggies mor blev efter ett tag utskriven från sjukhuset och Maggie fick flytta hem. Fortfarande rädd för att mamma skulle bli sjuk, fortsatte Maggie att sälja sin kropp och skära sig. Att Maggie skar sig visste modern om därför åkte mor och dotter tillsammans till BUP. Maggie blev dock hemskickad för att hon trots sin status betraktades som för frisk "hon hade bara skurit sig lite".

Nu började Maggie sälja sig till en man. Maggie gick till en kurator på BUP och berättade, men kuratorn varken anmälde eller berättade. Vilket var ett tjänstefel! Maggie ansåg fortfarande att allt var hennes fel.

Maggie fortsatte att sälja sig i Webcam samt fortsatte att skära sig. 2010 vid 17 års ålder gifte sig Maggies mamma. Det kändes underbart beskriver Maggie. Men när pappa gifte sig allt blev allt enligt Maggie kaos.

Våren 2010 mådde Maggie, dåligt igen. Maggie bodde nu hemma hos sin mamma, det var en måndag och tvättstugan var bokad. Medans mamma och systern gick ned och tvättade kläder bröt Maggie upp medicinskåpet. Hon tog alla medicin tabletter inklusive mammans och blandade dem med sina egna. Sedan skrev hon ett blogginlägg att hon ville ta livet av sig. Hennes mammas make kom in och hittade henne livlös, ambulans tillkallades och förde henne med blåljus till akuten! BUP pratade med Maggie återigen och skickade fortfarande hem henne, trots att modern vädjade att dottern skulle läggas in.

Sommaren 2010 åkte Maggie på lägger med den ideella föreningen maskrosbarn, under lägret mådde Maggie bättre. – Det var helt underbart jag fick mer förståelse för mig själv och för familjen. Jag fick göra roliga saker, träffa nya vänner och andra maskrosbarn och vuxna som brydde sig.

I slutet av sommaren blev dock Maggie inlagd igen pga. en polisanmälan som gjorts mot fadern gällande, sexuellt ofredande. Maggie blev förhörd. Fadern förnekade allt och utredningen lades ned trots att det fanns vittnen som polisen inte pratat med överhuvudtaget. Det fanns även filmbevis, en film där fadern antastat Maggie och den filmen kände polisen till. Maggie orkade inte överklaga och har därför inte träffat sin far sedan juli 2010.

Under hösten var Maggies situation relativt lugn det blev mindre självskadebeteende. Men hon hade nu tappat hela pappas sida av släkten.

2011 var det lugnt fram tills sommaren, då någonting hände. Maggie hade inte mycket pengar, hon hade lånat familjens sommarstuga där började Maggie att sälja sig igen via en Internetsida. Maggie lade upp en annons på sig själv. Hon berättade för mig att hon fick ca 40 mail på en kväll från olika killar och män som var intresserade. Det kunde röra sig om allt från medelålders män, äldre till yngre män. Direkt när Maggie kom tillbaka började hon sälja sig. Maggie berättar för mig att hon blev upphämtad med bil det var en jobb bil från metro. Min kompis tog registreringsnumret. Efter händelsen skickade Maggie ett mail till metro, med registreringsnumret men eftersom hon inte fick något svar kände hon inte heller att det var någon "idé" att anmäla. Efter den här händelsen eskalerade Maggies situation. – Jag träffade en till, helt plötsligt ville jag shoppa för jag hade aldrig haft såhär mycket pengar tidigare. Maggie sa att hon skulle sova hos olika kompisar men istället sålde hon sig. – sista gången jag sålde sex, bestämde jag regler med kunden, men killen följde inte reglerna han var obehaglig och lustig. Jag hade fått pengar innan. Därför blev jag rädd och stack. Mitt i natten klockan 2 ljög Maggie om att en släkting låg på sjukhus. Hon visste inte var hon var, eller vem hon varit hos tillslut hittade Maggie till en tunnelbana. Sista tåget hade gått, spärrvakten var kvar och sympatiskt ringde han en taxi. Maggie tog taxi hem till en kompis. – Under mötet med kompisen störtgrät jag, jag började berätta allt för kompisen. Vilket bidrog till att kamraten klippte sönder simkortet till mobilen för att bryta kontakten. När jag frågar Maggie hur mycket hon fick varje gång? Svarar Maggie: - Jag kunde få 2000 - 3000 kronor för en timme. Dialogen fortsätter. Vad gjorde du för pengarna? – Jag köpte kläder, sprit och saker till mina kompisar, mycket saker till mina vänner. 

Efter det här i början av 2012 sökte Maggie hjälp och hon fick professionell hjälp för första gången i sitt liv. Hon vände sig till prostitutionsenheten, i Stockholm. Prostitutionsenheten är en myndighet som hjälper dig som säljer eller har sålt sexuella tjänster, har prostitutionsliknande erfarenheter, har köpt sexuella tjänster eller utsätts samt utsatts för människohandel för sexuella ändamål. Där fick Maggie testa sig för olika könssjukdomar hon blev även erbjuden samtalsstöd vilket hon tog emot. Hon fick en bra kontakt vilket bidrog till att det idag bara går framåt för Maggie. Sedan Maggie vände sig till prostitutionsenheten har hon inte sålt sig och hon mår idag mycket bättre. Alla killar och män är borttagna för att inte suget ska komma. – Jag har fått öva mig i hur man ska hantera det egna suget efter t.ex. pengar och på vilka andra sätt jag kan få bekräftelse.

En viktig sak att tillägga är att Maggie dock fick flera hot på telefon under tiden hon var utsatt. "Jag borde ta livet av dig din jävla hora, nej det är för milt för en sån som dig!". Killen som hotade Maggie har idag dömts. Men många förövare som utsatt Maggie för fruktansvärda övergrepp går idag fria, Maggie tar sin revansch genom att berätta vidare sin historia. Hon kan förlåta dem och gå vidare med sitt liv även om hon fortfarande ibland kan känna hat mot våldtäktsmännen. Och framförallt ett fruktansvärt svek från rättsväsendet.

Upp igen.

januari, 2013