frihetsberövad

Slutet på 2017 och början på 2018 var jag inlåst och frihetsberövad i flera månader. 2 julaftnar och 2 nyårsaftnar inlåst, en med lite mer gemenskap än tiden i häktet. Har aldrig varit så frihetsbegränsad i hela mitt liv som jag var under tiden på Helix och i häktet. Jag hade dömts till rättspsykiatrisk vård. Sen fick jag massa mediciner. Det har tagit tid för mig och det har varit riktigt jobbigt att sitta där på julafton helt ensam i en cell. Jag tror också det har varit jobbigt för familjen att inte få träffa mig. Jag har gråtit mig till sömns och alltid känt en ånger för vad jag gjort.

En sak är säker det är inte synd om mig, jag fick mina chanser ändå begick jag brott om och om igen. Jag fick varningar och tillrättavisningar. Jag fortsatte maniskt att kontakta läkaren som jag var arg på (jag var arg på läkaren för att jag ansåg att jag inte fick rätt hjälp). Dessutom blandade jag in läkarens fru som inte hade någonting med saken att göra. Jag borde ha lyssnat från första början!

2019 blev det bara bättre. Jag fick min frihet tillbaka successivt, läkarna började att trappa ned på medicinen.

2020 ska bli ett bra år med familj och vänner. Förhoppning om sysselsättning och eget boende. Kanske kan jag få min spruta sänkt ännu mer så att jag slipper en konstant trötthet och minnesförlust. Jag kan inte lova något inför 2020 men jag ska försöka att göra mitt bästa för att allt ska bli så bra som möjligt!

Inlägget är tidigare publicerat på min facebooksida, i november 2019.